Sophie

Vissa kvällar och nätter med för den delen tänker jag alldeles för mycket. Grubblar och tänker på diverse ting. Då är det skönt med sällskap. Särskilt när sällskapet heter Sophie Zelmani. Hennes ord och musik går rakt in i hjärtat och hon berättar om allt det där som jag funderar över.

Oftast.

"some people would say, you´re only dreaming
so how come i feel you, just about everywhere?"

Jag tänker, grubblar, filosoferar, funderar och drömmer. Ja, mest drömmer jag ju.

Det är musiken och låtarna också. Drömska alltså. Jag är rätt drömsk av mig. Egentligen.

Kanske för drömsk. Men verkligheten och realiteten är ibland för outhärdlig för att uthärda och då kan drömmarna få mig att inse, förstå och hoppas. Att det går, att jag faktist klarar mig, att det ordnar sig, det blir bra. Ändå.

Mer filosofisk än så kan jag nog inte bli.
Ikväll.
Så jag säger ajö.

Vi ses väl igen.