Tintin på månen (Spacesynth remix)

Längesen...

Jag hittar gamla brev som du skrev. Till mig. Vi lovade varandra att det här inte skulle rinna ut, att vi skulle fortsätta skriva till varann och att vi skulle ses igen. Men det blir aldrig så, åren passerar och tiden går.

Kvar finns du där som ett minne. Troligen mitt allra bästa.

Ibland tror jag faktiskt att man bara får en chans.

You scratched my car

Haha, det är så skojigt med sånt där spam. Man får härligt personliga e-brev med rubriker som "Personligen till dig" eller "Du vann miljonvinsten!!!" Det senaste i raden som dök in i min mejlbox hade rubriken "You scratched my car" Usch då, bäst att försvinna ner under ytan och gömma sig eller skapa ett nytt konto för e-brev möjligen. Jag har trots allt haft samma i styft tio år utöver de jag har för skolan och för radion.

På tal om brev fick jag ett från LIU. Nu måste jag bestämma mig hur hösten ska se ut. Jag vet fortfarande ingenting, känner mig sugen på att fortsätta jobba..ska nog höra mig för om studieuppehållet går att förlänga för det vore tråkigt att ta beslut om avbrott om suget skulle komma vad det lider..men annars har jag nog inget val. Karriär och pengar betyder egentligen väldigt lite.

Det slog mig just - AJE! - att det är tio år sedan vi tog studenten. Herregud 10 år! Är jag så gammal redan? Nä det är nog bara inbillning men i helgen blir det säkerligen en och annan anektot från dom lyckliga, lyckliga, lyckliga - olyckliga åren..

Mannen i den vita hatten - 10 år senare.......

Kaospassageraren

Man ger sig ut som ung soldat
Man undrar varför och vart man ska
Man ger sig ut som ung soldat
Det gör också du, det gör också jag
Det gör också jag

Det finns nåt vackert i varje transithall
Det är så mycket vackert å man vill ha allt
Man ljuger för att få sin värld å bli
Precis, precis som man vill ha sitt liv

Det gör också jag

Vi é som hyenor på kalas
Vi é som hyenor i extas
Alltid på väg mot nån telefon
Fast du aldrig kommer att förstå

Sån é också jag

Man ger sig ut som ung soldat
Det gör också du, det gör också jag
Man blir så mycket gris på vägen, man går så fel
Men tågen rullar och du måste med

Sån é också jag

Du längtar efter nånting, men du vet inte vad
Du längtar efter nånting desperat
Du vill hem, du vill tillbaks
Men du har glömt var nånstans det var

Det har också jag

Din uniform den blir så tung
Men titta aldrig bakåt, vänd dig aldrig om
Allting kostar, allting har ett pris
Men man sväljer bit för bit
Det gör också jag

Och jorden snurrar så brutalt
Tågen rullar men du står kvar

Du sover ensam varenda natt
Till slut blir pusslet ändå klart

Joakim Thåström

ÅFF-IFK 0-2

Jaja, jag får väl skriva nåt även när det hopplösa laget äntligen lyckades vinna.
2-0 vinsten i östgötaderbyt beskådades i tv-soffan, långt ifrån den nervositet som infunnits sig på plats på den där vallen genom åren.

Det var första östgötaderbyt jag missade på plats sedan IFK trillade ner i Superettan första gången. IFK har aldrig förlorat i modern tid på Kopparvallen i seriesammanhang. Varför spelar de inte mot Bruket jämnt?

Nåväl, nu kan man väl plocka fram citat som "Även en blind höna" eller "En svala gör ingen sommar" för ska sanningen fram var det bara lite bonnröta som gav de här 3 poängen. Jag ser ingen ljusning i horizonten. På torsdag blir det en ny motgång och rösterna (de få som fortfarande lever på hoppet) höjs om ett tränarbyte.

Mäh! Du skulle ju ta ett uppehåll från IFK vrålar du ju nu.
Jo men jag kände mig illa tvungen att nämna en seger i den här misären så du, kära läsare inte tror att jag bara gottar mig i bitterhet och cynism.

...

Dom bara glodde kaninögda raktfram

Jag stod i fönstret i ett hus vid havet
Jag såg henne komma genom trädgården där
Jag tror inte hon visste, att jag såg eller hörde
Men jag såg och jag hörde hur hon sjöng...
Tyst för sig själv

Kärlek är för dom
Dom som har tur
Kärlek är för dom
Dom som har tur
Kärlek är för dom
Kärlek är för dom...kärlek är för dom

Jag körde neråt mot den gyllene staden
Jag frågade flickorna som stod längs vägen
Dom bara stirra ner i marken och sa:
Min herre, ni...ni vet ingenting...
Ni vet ingenting

Kärlek är för dom

I kvarteret bakom stationen
Jag frågade poeterna som satt där på rad
Dom bara glodde, kaninögda, rakt fram
Till slut, till slut sa en av dom...
Vad kan vi om sånt

Kärlek är för dom..
/
Joakim Thåström



Den här versionen finns på singelsläppet.
Dubbelt så lång som originalet vilket betyder dubbelt så mycket av det goda..
Hm.
Dessutom kommer Anna Ternheims fram röst mycket bättre.
Fint.

Freddie Wadling - The dark flower (Den mörka blomman)

Här är Freddie Wadling igen. Ett av Sveriges genier. För det är han. Ett musikgeni och nu, inte i dagarna men häromsistens kom The dark flower (Den mörka blomman) där Freddie tagit hjälp av popsveriges elit. Åtminstone några av dem. Det är Freddie som sjunger medan artister som Peter LeMarc, Stina Nordenstam, Anna Ternheim och Tomas Andersson Wij står för texterna.

Detta är en dubbel-LP, hade jag velat säga men nu är LP historia och det är fortfarande CD som gäller. I alla fall för mig. Det är en skiva med dom svenska låtarna och en skiva på utrikiska där Freddie står för merparten av insatserna. Den skivan är mestadels flummig och ingenting som direkt fastnar.

Det gör däremot en hel del på den svenska. Det här är en skiva som passar utmärkt ihop med en kopp kaffe en söndagsförmiddag. Det är avkopplande och svalt och störtbra.

Bästa spår: Allt har varit möjligt länge nog nu

Målarrock

Dålig start på dagen. Jag skulle flytta på datorbordet eftersom jag får mitt hem invaderat av målare - igen, som ska måla fönstren - igen. Denna flytt orsakade att den gamla fina lampan krossades i tusen bitar. Blähhglägg.

Jo, det ska målas igen trots att fönstren målades om förra sommaren! Begriper någon detta? Vet hyresbolaget ens var och när dom anlitar målarfirmor? Verkar inte så. Irriterande är det och mest för att jag flyttat datorn så att jag nu sitter med utsikt över torget vilket kan vara trevligt om det inte vore så att affischen med Kristofer Arvhage är vad jag ser hela tiden nu. Jag får dra igen persiennerna igen tror jag.

Huxflux blev jag också medlem i Hyresgästföreningen. Igår kom det en pratkvarn och övertygade mig att bli medlem för 75 spänn i månaden. Okej, det kanske det är värt om man kan bidra på något sätt att hindra dom planerade monsterhyrorna.

Nu ska jag bege mig ut på stan i jakt på något klädsamt inför helgens begivenheter - och efter en ny lampa...

Om min timeout från IFK Norrköping

Jag har tagit ett beslut. Jag tar en timeout från IFK Norrköping på obestämd tid eftersom jag bara mår dåligt av att gå dit och följa laget i mitt hjärta på nära håll. Nu måste jag distansera mig en smula och göra saker som gör mig glad - det gör inte mitt kära IFK.

Jag har gått till Parken i många år och ofta har det varit det roligaste (nästan) som fanns i mitt liv. Det är inte så längre, IFK får mig bara på uselt humör och nu har det gått till den gränsen att apatin tagit över. Jag blir inte ens besviken längre. Dessutom är det inte samma känsla att gå på fotboll längre. Nya Parken känns inte fotboll. Jag är ledsen men så är det.

Så jag håller mig i bakgrunden ett tag.

Idag ledde mitt kära lag med 1-0 i paus mot Vasalund vilket förvandlades till 1-3 på en kvart - IFK kvitterar till 3-3 och släpper in 3-4 i sista sparken. Jag orkar inte mer.

Det här innebär förstås inte att jag slutar vara IFK-are. Det går ju liksom inte, då hade jag slutat för ett bra tag sen..IFK förblir alltid i mitt hjärta men just nu mår jag bäst av att följa vad som händer och sker på distans.

Tacka gudarna för att jag inte köpte årskort!!

Ett par sista tankar bara. Göran Bergort kommer inte sitta kvar länge till. In kommer någon som kan styra upp ett försvar och hota spelarna med indraget klippkort på Otten om man inte skärper sig.

Jingblad eller Cratz tar över detta sjunkande skepp vilken dag som helst.

Det blir mina sista ord.

Nej förresten.

Riv ner den där jävla affischen på IFK-spelaren mitt emot mitt fönster innan jag kreverar!

Once Upon A Girl

Det här är vad som dominerat mina öron under den senaste tidens tågresor mellan Linkeboda och Norrping, nämligen Once Upon A Girl som egentligen heter Sarah Nilsson och ja sen är det en hel drös andra medlemmar också som jag inte tänker rabbla upp.

Denna musik finns ännu inte på skiva, däremot finns en rad låtar på Myspace.

Det här är glad musik, kan man tro. Texterna talar kanske om något annat men det är trallvänlig gladpop. Något som egentligen för mig personligen bara fungerar under sommarhalvåret så det är väl tur vi är där nu..

Jag skrev ett litet inlägg om detta för ett tag sen. Sarahs röst är väldigt speciell och påminner om något, något väldigt bra. Jag kan bara inte komma på vad det liknar men lite i samma spår som Miss Li och Maia H är det.

Svängigt, trallvänligt och en röst som jag vill höra mer av. Jag vill ta min mp3-spelare och gå ut i en park och brista ut i ett la-la-la-la-la-la-la-la-la-la-la-la!

Fast då skulle ju folk tro att jag fått spader men det är skönt att min Thåström-ångest släppt sitt grepp om min själ, ja ett litet uns i alla fall..

Bästa spår: Paperdoll

Dreams will keep me young

Söndag den 26:e, norr om Säffle?

Nix. 10 maj är det idag och jag befinner mig fortfarande söder om Säffle, som jag brukar.

Efter en lugn helg för en gångs skull den senaste tiden känner jag mig redo för en ny vecka.

Helt absurt är det att jag trots all skit runt och i IFK Norrköping den här våren så är jag sugen på match på måndag mot Vasalund. Visst är jag en jubelidiot?

Ja, annars har det väl inte hänt så mycket, men eftersom ni arma stackare så gärna vill veta vad som händer i mitt så kallade liv kände jag pressen att förmedla vad som inte har hänt och inte bara spruta ut massa galla om olika skivor, vilket jag tänker fortsätta med!

Vad har då inte hänt? Jo, jag har äntligen skrubbat bort dom där fläckarna i kylskåpet från en cola-burk som exploderade sommaren 2006. Kylen är alltså ren! Vänta nu, har det hänt eller har det inte hänt? Jadu.

Jag såg en rätt behaglig film About a boy som handlade om en 38-årig slacker som konstaterade inför sina oförstående närmaste att han var helnöjd med att leva för dagen och inte längtade ett skvatt efter familjeliv.

Det gör inte jag heller. Inte ens för fem öre även om kanske vissa av mina närmaste tycker att det börjar bli dags men skräddarn säger bestämt nej för tillfället. Jag tycker fortfarande att det verkar rätt ointressant även om jag faktiskt fyller 29 om en månad. Kanske är jag också fortfarande en pojke som i filmen. Jo, så är det säkert. Att växa upp verkar ju vara ofantligt trist..

Veckans irritationsmoment: All fotboll & människor på snabbköpet som inte tycker man behöver sätta sin kundkorg i stapeln efter att man lagt upp varorna på bandet i kassan. People, people!!

Tang Kai - Fly away from this place

Svenska Tang Kai är Jenny Tang Kai och Mikael Fyrek och detta är inte alls nytt men jag tyckte att jag skulle skriva ett inlägg om denna EP Fly away from this place. Duon har på Apegenine Records gett ut detta som beskrivs som en triphop-electronica! Mycket ljuvligt bra.

Jennys röst regerar på ett par av spåren medan andra är skönt instrumentala och episka.

Tang Kai har senare gett ut ytterligare en EP vid namn Evangelion men detta håller jag som det gnistrande bästa. Tyvärr har det varit tyst från Tang Kai efter detta och min väntan på att få ett album i handen är kanske hopplösa men tills vidare briljerar Fly away from this place

..och du kan höra alltsammans om du orkar klicka just här.

Och efter det kan du upptäcka massor med fri musik i dessa ipred-tider. Upptäck exempelvis två av mina favoriter Webbedhand eller Camomille Music.

Bästa spår: Light of the new moon

Ensamhushåll

Här är grabbarna som troligen simmar i förfrågningar ifrån olika skivbolag. Om inte tappar jag all tro på mänskligheten. På skiva borde de finnas i en snart belägen framtid. Därmed basta.

Ensamhushåll har gett ut fyra smått fantastiska låtar i digital form. Något bra med detta internet i alla fall även om det bara visst är en fluga?

Detta är bland det bättre jag hört på svenska på senare tid.

Det är så bra att jag inte har några ord.

I'm speechless!
I'm out of speech.

Lyssna istället.


´

The Nature Of Light - Atropos

The Nature Of Light kom till mina öron förra våren med underbara A lullaby for Madisen. En elvaspårig skiva med en ambient som smälte i mina öron. Ljud av regn, fåglar och natur. Som gjord för våren. Det var lite som att sitta i en skog och blunda. Skönt att kunna få en sån upplevelse i en sån betonghäck som mitt-i-city kan vara även om jag har gröna träd nedanför mitt fönster.

Nåväl. Tidigare i år kom Atropos. Det här är lite mörkare, lite kargare. Lite mer vinter helt enkelt. Funkar det då i maj? Nja, kanske inte men det funkar om natten. När alla har gått och lagt sig. Musik att avsluta dagen med, kan det vara. Skräckfilmsmusik kan det också vara. Plötsligt ser jag en skräckfilm framför mig. Det kan ju vara bra underhållning men nu blev det nästan lite läskigt. Men det skulle nog funka. Jag ser framför mig en massmördare eller något ont väsen som smyger fram. Hjälp.

Nej, ta det lugnt. För det gör det. Lugnar sig. Inledningsspåret är lite skrämmande men det släpper. Tonerna blir inte fullt så mörka. Gitarrer! Plötsligt invaderas hela skivan av gitarrer. Ondskefulla gitarrer? Ja, dom låter faktiskt lite mordiska.

Men när dom fått spela av sig fortsätter det i den bästa av världar. Åtminstone i världen av ambient. Det här är den världen.

Bästa spår: Resolving the algorithm

Moist - I am what i am

Moist är ett svenskt projekt som levererar en skön electroambient. Avkopplande drömska toner som tar dig iväg någonstans. Vart? Välj själv. I am what i am är titelspåret och det som dominerar den här ep:n som kom ungefär en vecka för sent för att jag skulle kunnat spela den i radion.

På titelspåret sjunger Isé som har en röst som just kan ta dig iväg i drömmarna. I am är remixad tre gånger på ep:n men det är versionen av Isé som sätter sig. Vem är denna Isé förresten? Jag vill höra mer.

Följande låtar fortsätter i samma spår. Dom är drömska förutom Nobody special med sång av Erika Moeld. Det låter mest som ett dåligt bidrag i Eurovision song contest. Tyvärr.

Men resten är bara ljuvligt.

Avslutningen Floating låter dig just flyta iväg i drömmarna och tankarna. Det här är en låt som gjord för sena nattradiosändningar, ja hela ep:n förresten.

Bästa spår: I am (feat Isé)

Come home

Anna Järvinen - Man var bland molnen

Anna Järvinens uppföljare till Jag fick feeling når inte upp till just det. Inte så konstigt då det var ett lyckopiller som verkligen gav feeling. Man var bland molnen känns en smula rivigare på sina ställen. Äppelöga är ju kanske en av 2009 års mest fantastiska svenska låtar.

Annars är mitt slutliga omdöme; Fint. Just det, det är fint. Fina låtar, fina arrangemang och naturligtvis Annas fina sång. Något säger mig att hon faktiskt menar vad hon sjunger och då har en skiva lyckats. Det är inte alltid den känslan infinner sig, eller hur? Vackert är det.

Mixen av vemodet på Nattmusik och rivigheten på Äppelöga gör det här till ett grymt album.

Bästa spår: Äppelöga

A fish on the wall

Dom har slängt upp en affish på Kristofer Arvhage på byggnaden mitt emot mitt hus.

Varför?

"I've got a fish on the wall"

Thåström - Kärlek är för dom

Jag tänkte börja skriva lite om de senaste skivorna som landat i min skivsamling igen. Jag brukade göra det förr och känner att den här bloggen borde avhandla något intressantare än bara fotbollsmisär.

Jag börjar med den platta som gått varmast under våren. Thåströms Kärlek är för dom. Det är en fortsättning av Skebokvarnvägen209. Fortfarande lågmält och ganska avskalat men här finns också de tunga molltonerna från Sällskapet, det projekt Thåström gjorde tillsammans med Niklas Hellberg och Pelle Ossler.

Efter nästan två månaders lyssnade av Kärlek är för dom kan jag bara konstatera att Thåströms musik passar utmärkt efter just fotbollsmisär eller andra orsaker att hänga med läppen. Det handlar nu inte bara om förlorad kärlek och nostalgi som var det som dominerade förra plattan utan Thåström kryddar det hela med dödsångest. Mörka demoner som dominerar. Det är som medicin vissa kvällar.

Detta är motpolen till Gessles lallande som jag också kan tycka om när det är sommar och grillen är tänd. Övriga 11 månader låter jag detta ösa på.

Tunga mörka molliga ångesttoner från Ebba-legenden vars röst som skär som en kniv, som han just sjöng om på förra plattan. Den skär verkligen som en kniv på Kärlek är för dom.

Dödsångestlåtarna hoppas jag inte riktigt är så allvarliga som Thåström sjunger. Jag hoppas att hans elektricitet inte alls snart är slut och att det dröjer innan han ska långtbort.

Kärlek är för dom är egentligen inte bitter om någon skulle tro det. Det är bara ett ärligt konstanterande. Så här är det ju.

Jag har glömt min första kyss men jag minns klart och tydligt hur jag fick Rolle Stoltz autograf.

Bästa spår: Över sundet

Bizarro

www.bizarro.com

Förändring

Ja det var väl tid att gå vidare helt enkelt, tid för en förändring.
Jag vet inte riktigt om detta verkligen är en god förändring med gråa nyanser i maj eller om det helt enkelt inte är riktigt klokt men att slippa mötas av färgerna vitt och blått är åtminstone positivt för alla inblandade..

Tisdag den femte, norr om söder.
Jag tänker IFK Norrköping och börjar plötsligt tralla på en munter melodi.

Varje gång du öppnar käften är det som att se en dålig film man sett förut.

Ja fy skråen.

Den här filmen har jag sett en gång för mycket.
Frågan är vem som vill se fortsättningen?

Motgångssupporter

Det är lite dumt det där, att när det går bra för mina lag då gläds jag inte hälften så mycket som jag deppar när det går dåligt.

Jag är helt enkelt en motgångssupporter.

Jag grubblar, suckar och våndas över säsongen 2009 men för bara två år sedan - 2007 när IFK körde över allt och alla - hur mycket gladdes jag egentligen då? Alldeles för lite, men jag antar att eftersom det handlade om IFK så var det nog inte på riktigt.

IFK är ett motgångslag för motgångssupportrar.

90-tals nostalgi 2.0

Ja jisses...

Prefab Sprout - Cowboy dreams

Heja Snoka..eller skäm inte ut er bara

Det är lite komiskt det här med fotboll och fotboll.
I lördags bevittnade vi en sagolik match i denna fantastiska genre mellan Real Madrid och Barcelona. 2-6. Hur i helvete kan man vinna med 6-2 på bortaplan och mot RM? Det är ju egentligen bara att lämna över CL-bucklan och strunta i dom här matcherna som stundar. Visst hade Madrid inget vidare mittfält eller försvar denna kväll men ändå.

Måndagskvällen erbjuder mig sedan att för en kostnad av 100 riksdaler titta på IFK Norrköpings match mot Sirius. Hm. Frågan är om jag för hundra pix ska bjuda mig själv på ännu mer bedrövelse. Fan tro't.

Sen väntar då Arsenal-United i morgon kväll. Vi kan slå ut United om allt stämmer. Vi kommer med största sannolikhet leda med 2-0 bara för att United ska göra 2-1 i 89:e.

Fast det verkar inte spela någon större roll om Barcelona ska spela som dom gör för närvarande.

Nästa säsong däremot. Jag ser i spåkulan att Arsenal kommer vara riktigt bra igen. Med två välbehövliga förstärkningar i backlinje och på mittfält blir vi kungar igen. Förutsättningen för detta är givetvis att 0 spelare lämnar i förskingringen i sommar men nästa säsong, jag tror den kommer bli riktigt, riktigt bra.

Det känns skönt att se det framför mig när nu I-F-K verkar bjuda på ännu en pajassäsong.

Jag börjar tröttna.

Välkommen du sköna

Vi hälsar sköna maj välkommen. Visserligen har det nästan rådit sommarväder de senaste dagarna men nu är våren officiellt här. Över 20 grader om dagarna gör att man glider omkring utan jackor men möts av frostskador när solen gått ner.

Den senaste tiden har IFK Norrköping skakats om igen. Det är en härlig soppa just nu där klubbens ekonomi tydligen inte har sköts av vare sig Joakim von Anka eller Guld-Ivar Flinthjärta.

En f.d ledamot i styrelsen uttalade sig i lokaltidningen häromdagen.

-Jag vill inte ha någonting med IFK Norrköping att göra längre.

Det är tyvärr många som känner så. Det är en stad som har lessnat och tröttnat på IFK nu. Blott 2700 åskådare i senaste hemmamatchen intygar det.

Nej, jag ska sluta skriva om IFK. Nu är sköna maj här och då vill jag vara glad och glad är jag inte så länge jag grubblar över en klubb som jag en gång var stolt över att ha i mitt hjärta.

Igår fick jag oväntat besök. En förvirrad person ringde på min dörr, när jag öppnade sa han kort och gott "Fel!" Ja, han hade ringt på fel dörr. Så kan det vara.

Ringde gjorde det även på min mobil. Glatt svarade jag "YES!" i tron att det inte var någon stackars person från Boxer som undrade ifall jag egentligen var jag. Hon ville sälja ett programkort och en box som tydligen var av märket ultrasupermegabradeluxe. Jag tackade nej.

Kubb. Man skulle spela kubb. Det var längesen.

Istället för att gå ut och ta någon i brasan hade jag en halvkväll med Youtube. Hur klarade vi oss egentligen innan detta fenomen? Resultatet av min nostalgikväll ser ni här nedan. Det är bara att konstatera att det finns många låtar som jag hade glömt att jag mindes.

Ack ljuva 90-tal.
I synnerhet 1991.