onsdag, februari 27, 2008

Två dagar i Paris

Så satte jag med ned och såg 2 days in Paris med Julie Delpy som jag varit smått förälskad i allt sedan Before sunrise då hon spelade den förförande Celine. Julie har regiserrat och spelar själv huvudrollen tillsammans med Adam Goldberg som du kan må ha sett i Entourage, möjligtvis.

Dom spelar ett par på genomresa i europa där dom mellanlandar hos Julies familj eller Marions familj, som hon ju faktiskt heter i rollen även om hon för alltid kommer vara Celine för mig. Det blir två dagar som skapar fullständigt kaos i relationen då galna vänner och gamla pojkvänner radar upp sig vilket får Marions pojkvän att flippa ut. Filmen påminner inte så lite om just Before sunrise eller kanske ännu hellre dess uppföljare Before sunset. Det kretsar kring dialog på Paris gator. Filmen är kvick och dialogen underhållande. Jag vill genast ha mer av Julie när sluttexterna rullar.
En fyra på kulramen kanske. Gillar du filmer med action där dom spränger huvena av varandra så är det här inget för mig, säger du bestämt men det kanske är precis vad du ska se istället. Fast det är klart, du ska istället se Before sunrise. Det är den klaraste stjärnan på himlen där Julie Delpy förför dina sinnen som den franska skönheten Celine.

fredag, februari 22, 2008

Mitt cyniska hjärta flimrar när mitt livs kärlek drar sin kniv

Jag var på Kent-konsert häromsistens.

Det var inte klokt.

Eller, jo det var det ju. Mycket klokt men det är inte klokt hur hög man kan bli på en musikalisk upplevelse. Allting nådde sitt klimax när Jocke Berg & co basunerade ut extraverserna av Mannen i den vita hatten. Allting stegras mot extas. Euforin räcker inte till. IFK:s vänsterytter skrev i sin blogg om att Jocke Berg är gud. Det var ett väckelsemöte. En kick jag vill uppleva igen och igen och igen.


..så du tog min hand i vimlet
och sa älskling allt är skit
och mitt cyniska hjärta flimrar
när mitt livs kärlek drar sin kniv
du sa vi följs väl åt till himlen
men gör det bästa av vår tid.

Mannen i den vita hatten (16 år senare)

onsdag, februari 20, 2008

På tillfälligt återbesök?

Den här bloggen är ju lika död som torskfilén i frysdisken.

Det här är kanske ett tillfälligt dödsryck.

Det återstår att se.

Men alla ni oroliga som inte mejlat över den här bloggens status får nu bli lugnade. Jag har nog lika lite att säga som vanligt men i alla fall. Här är nåt.

Igår Centrifug. Jag börjar bli väldigt less på att så mycket som möjligt ska gå åt helvete på samma gång. Centrifug kan gå en dyster vår till mötes och möta sin andefader och sakta men säkert lägga sig i graven och tystna för gott.

Nåväl.

Jag ska försöka väcka liv i den här bloggen framledes. Jag tänker berätta om skivor jag hör och om filmer jag ser. Återkommer till Sigur ros och till en ny film av Julie Delpy. Ny på DVD-marknaden vill säga.

Annars är februari ganska uthärdlig. Vi har ingen årstid säger SMHI. Det är något mellan höst och vår. Men det känns som vår, stundtals. Till SMHI kanske jag gör ett besök till den radiointervju jag har att göra. Deadline tisdag gryning.

Lisa Ekdahl sjunger att man blir vacker om man följer sina drömmar. Det gör jag ofta. Idag har jag sökt sommarvikariat på Radiosporten. Chanserna att få det är säkert minimala men jag har ändå följt mina drömmar.

Ikväll dricker jag engelska pints för att stödja Gunners hårda match mot Gunnars lag. Jag skålar gärna för Gunnar och hedrar vilken spelare han var men inte ikväll.

Ikväll gäller Gunners istället för Gunnar.