Killen med toppluvan är tillbaka

Han är nio år. Ungefär. Det är han som är jag.

Jag hade några ärenden på stan efter föreläsningen. Det viktigaste kom jag förvisso ihåg - att betala en djävulsk räkning men sedan hade jag bestämt mig för att köpa en skiva på Vaxkupan. Men när jag var på väg mot entrén slog det mig att jag inte kom ihåg vilken skiva det var jag skulle köpa. Det var som bortblåst. Jag stod som ett fån och undrade vem och vart jag var.

Dessutom gick jag åt fel håll när jag skulle till kassaservice. Förvirrad är bara förnamnet och självklart kom jag på att det var Anna Järvinens skiva jag var ute efter men då var det redan försent. Jag var nästan hemma.

När jag till och med börjar glömma vilka skivor jag tänkt köpa så är det väldigt illa. Det har väl med vintertiden att göra? Säg att det är så.

Som om det inte vore nog så gick jag till fel föreläsningssal! Jag var helt övertygad om att vi skulle vara i Kåkenhus men när jag slog upp dörren till K2 fick jag istället utbrista Va, här ska ju inte jag vara till en samling förvånade galoscher. Nå, jag hittade fram till rätt sal till slut och huvudsaken är ju att jag hittade hem till rätt hyreshus och till rätt lägenhet sen.

Sen undrade Jeanette om jag hade kvar ett kvitto så vi kan få ersättning för det vi lade ut till vår utställning i P5.

Ehe.

Jag skulle säkert kunna hitta det kvittot.

Någonstans i en annan tid och i en annan värld.

Jag ska måla en skylt där det står DISTRÄ & FÖRVIRRAD och gå runt på stan så kanske folk förstår varför jag verkar så vilsen.

Jag blir plötsligt nio år,
har toppluvan på sne
och undrar vad som sker.

Halva sanningen

Det är sommarsverige.

Tåglandskap som susar förbi innan tåget stannar på den lilla tågstationen i den lilla byn.

Det här är fantastiskt bildmaterial. Filmsverige borde lyfta upp ett sånt här bildlandskap och jag tror att om man ska åka tåg ska man göra det på sommaren och gärna i nåt halvlångsamt tåg och inte i dom här X-tåget där det känns som man svävar fram utan att se nånting som passerar dig.

Huvudrollen spelas av skådespelaren som jag väl känner igen, det är den där killen som
kanske aldrig riktigt haft någon huvudroll man har passerat i olika biroller men jag
kommer inte på hans namn utan för vänta ända tills eftertexterna då jag får reda på det. Steve Kratz heter han ju.

Han kommer hem till barndomen.

Det handlar om att komma hem, hem till orten där man växte upp. Hembygden. Om ansikten du inte har sett på 20 år. Minnen av människor som kanske fortfarande är dom samma och givetvis den stora barndomskärleken som ska gifta sig i morgon här spelad av Martina Haag.

Allt det här är klassiska spår och jag ska inte alls berätta hur det går. Men det handlar om någonstans prestigelöshet. Att sänka garden och inse att titlar och karriärer egentligen inte betyder ett skit när det väl gäller.

Men filmen somnar in och jag börjar istället att tänka på scones.
Halva sanningen. Skräpig dialog och skräpig monolog. Manuset är intressant men det tas inte riktigt tillvara känner jag. Men ett gott försök.
---------------------------------------------------------------------------------

I morgon Centrifug. 22:00 på http://www.studentradion.nu

Vi spelar den bästa musiken just då och just där.

Alltså ingenannanstans. Besök av Joni & Vangelis utlovas.

En blöt kväll att vänta

Det kommer arga brev ifrån Bratislava som klagar på att den här bloggen uppdaterats väldigt ofrekvent på senare tid. Hm. Nej. Från Bratislava har jag aldrig fått brev. Däremot ifrån Krakow och Canada. Vi hade påtvingade brevkompisar i mellanstadiet. Min kompis hette Candace ifrån Canada. Två brev var tror jag det blev innan den korrespondensen dog ut.

Så såg jag Hans Appelqvist på Crescendo. Dom levande bilderna gav musiken en ny dimension. Det var mest ifrån Naima utöver avslutningsnumret 'Människornas ögon' där Hans samplat Bo Bergmans röst.

Appelqvist ska vi spela i tisdagens Centrifug. Det kommer också att bli Joni Mitchell & Sigur Ros hade jag tänkt. Bland allt det andra. Inget är egentligen förberett ännu. Tiden har gått åt till skolan (!) och en del annat.

Ikväll håller Norrköping fest för IFK som ska firas på tyska torget. Det ska bli ett partaj som heter duga. Det regnade för någon timma sedan men nu tror jag att det håller på att torka upp. Bra det. Kvällen kommer nog bli blöt så det räcker.

Saknar gitarrerna

Så låg ett trevligt musikpaket på hallmattan från cdon när jag kom hem idag. Skivor med Staffan Hellstrand, Sofia Jannok, Joni Mitchell, Kent och några till. Just Kent-plattan blev den första som åkte in i cd-spelaren.

Efter första lyssningen måste jag säga att jag saknar dom riffiga gitarrerna och inte riktigt vet hur jag ställer mig till det aningen nya soundet. Det är inte så lite 80-tal och ganska mycket Depeche Mode. Sound jag egentligen gillar men..det låter inte Kent, dessutom låter inte Jocke Berg som Jocke Berg. Nej, jag kan inte påstå att jag är överlycklig över den här skivan; den sitter inte som en smäck som tidigare plattor som Hagnesta Hill eller Du & jag döden men jag antar att den kommer att växa som så många skivor gör. Bästa spår: Columbus.

---------------------------------------------------------------------------------------
Så har Brynäs sparkat Leffe Boork efter 8 torsk på 9 matcher. Det var nog det sämsta som kunde hända för Brynäs. 9-1 mot LHC tog tydligen knäcken på dom eller snarare så drabbades man av hybris. Samtidigt när man har läst lite om matcherna och dessutom sett nästan en hel så har Boorken gått ifrån fjolårets upplägg och ändrat taktik. Ändrar man ett vinnande koncept bör man givetvis ha sparken och jag lurar lite på varför den gode Boork gjorde så?

Hur som helst tror jag att Boork hade varit rätt man att leda laget ur krisen. Det finns inte så många hockeytränare med samma rutin i ett sådant pressat läge som Leffe. Brynäs IF har nog grävt sin egen grav här är jag rädd. Synd, jag som hade hoppats på finalrysare i år.
----------------------------------------------------------------------------------------

I Premier League leder fortfarande Gunners. Experterna inväntar fortfarande svackan. Nu väntar Liverpool borta och United hemma. Liverpool på Anfield blir givetvis en busenkel seger, jag tippar på 6-3 igen. Däremot blir United en svårare nöt. Tänk om man hade råd att dra till London den 3 november. Tja, nån gång ska det ske. När jag blir stor och har en ekonomi.
----------------------------------------------------------------------------------------

På tal om ekonomi så gräver jag också min egen grav. Jag borde ha väntat med några av dom där skivorna.

Jag är inget bra för mig själv.

Å andra sidan är det nödvändig föda för själen.

Nu ska jag höra vad Sofia Jannok kan ge.

Söndagstankar 1.0

En grå söndag i Norrköping och jag är inte på fotboll.

IFK spelar mot J-Södra i säsongens sista hemmamatch men jag är inte där. Det är ett medvetet val. Avslagen fotboll - i synnerhet i Superettan är inte särskilt upphetsande. Faktum är att jag nog inte sett en sista match på säsongen på flera år. Det brukar vara så; jag missar en match per säsong och det är väl ett hyggligt facit det.

IFK ligger dessutom under så jag gjorde helt rätt...

Många går nog idag för att hylla och säga tack till Stefan Thordarson som flyttar hem till Island. Nu hörde jag ett rykte att IFK ska pensionera tröja nummer 18 för all framtid. Låter lite väl häftigt måste jag ändå säga. Ska man pensionera tröjnummer bör man nog börja med lirare som Gunnar, Bajdoff, Ove och Nisse.

Jag skrev förut om hyllningsfesten den 27. Markoolio blir inte ensam på scen som tur är. Blå Häst är nu klara och Eldkvarn ska visst vara med via länk eller nåt. Nåväl, inträdet till festen är gratis skrockar IFK i tidningarna. Öh, ja fattas bara annat! Jag förutsätter att man bjuder hela Norrköping på öl den här kvällen, det är vi fasen värda efter denna ökenvandring...

Kommande vecka har vi utställningspresentationer och uppsatsoppositioner. Två väldigt otrevliga ordkombinationer.

Vad ända in i det glödheta helvetet!?

Jaha så har IFK Norrköping presenterat det digra programmet för den 27 oktober när hela stan ska fira återkomsten till allsvenskan på tyska torget.

Programmet lyder: Markoolio.

Eh.

Öh.

Ah.

Ehe.

Hrm.

NEEEEJ!

Men snälla.

Gör om, gör rätt!

Jag skrev i somras som minnesgoda läsare här kan ha uppmärksammat att jag nästan tyckte att Markos sommarplåga nästan var lite trallvänlig. Nu är det oktober, inte en skymt av sommar eller reggae och Markoolio ska stå för underhållningen när IFK ska hyllas.

Jag kräks.

Kunde inte Eldkvarn? Plusgrader? 23till? eller Vitblå-revolt?

Jag hade tagit det mesta.

Men Markoolio.

Nu får det bli att bedöva sig redan före klockan 17.00 då firandet ska starta.

Fattas väl bara att Måns Zelmalagerlöv, Linda Bengtzzzzzzzing och Idol-Arne kommer också.

AAAAAAAAHHHHH
--------------------------------------------------------------------------------
Såg just den "sista" Beck-filmen. Numero 24. Som vanligt i finalfilmen för den här filmserien om åtta Beck-filmer per serie får vi en rejäl dos med känslostormar i polisarbetet eftersom man som brukligt blandar in riktigt glödheta intriger med huvudpersonerna i fråga. Man kan nästan ana ett litet kryddmått av spänning. Jo, det hade det nog blivit om man hade dragit ut på det lite. Nu är det slut, troligen för alltid och jag måste säga att jag ändå gillat Beck som halvslö underhållning i soffan. En pålitlig filmserie som sällan överraskar och som alltid är på pricken 1h30 lång. Pålitligt var ordet, sa Bull.

Hans Appelqvist på klubb republik

Tack vare Tobias så fick jag reda på att en av mina musikaliska favoriter, Hans Appelqvist kan beskådas live i denna stad. Nästa torsdag spelar han på Klubb Republik och jag ska givetvis gå. Jag kan tänka mig att det blir en rätt klar skillnad jämfört med vissa av hans album. Jag antar att det är svårt att göra samplingar som i "Bakfylleoro", "Frihet" eller "Människornas ögon" live på en scen. Nu lär det ju vara hans senaste album "Sifantin och mörkret" och"Naima" som står i fokus och förhoppningsvis också nåt nytt.

Som uppvärmning kan dessa ljuva stycken behöras:
http://www.myspace.com/hansappelqvistnaima


För övrigt ligger nu senaste spellistan från Centrifug uppe för offentlig läsning här.

Vi hade oväntat många lyssnare men en lika väntad icke-respons från lyssnarna. Skärpning era möshumlor...annars fortsätter vi ju spela sånt där du ändå inte vill höra.

Santos & Micke-Magi lämnar IFK

Tisdagens uppvaknande gav två ganska så sensationella nyheter på NT. Micke-Magi aka Michael Andersson som varit klubbdirre sedan 2003 lämnar klubben liksom Bruno Santos.

Jag har inte alltid hyllat Micke för det han uträttat under sin tid. Han har gjort många konstiga värvningar och utspel men om vi betänker att han efterträdde Tok-Arne och vad som trots allt uträttats efter den misären så måste vi vara nöjda och tacka Micke för den här tiden. Han har trots allt varit den som gjort det möjligt för IFK att gå upp i allsvenskan. Bland alla stolpskott till värvningar som Aziz Tafer eller alla omöjliga provspelare så har han trots allt värvat spelare som Sama, Blomma, Santos & Bamberg. Förvisso var det väl Jingbladh som låg bakom Bamberg-värvningen om jag inte misstar mig alldeles.

Liksom Micke försvinner även Bruno Santos till nästa säsong. Jag är inte förvånad alls. Santos har beroende på alla skador dom senaste säsongerna inte levt upp till dom höga förväntningarna utan har dessvärre tagit ett par steg tillbaka. Om Bamberg blir kvar i IFK tror jag att man gör bäst i att försöka hitta en till brasse. Här kommer säkerligen Micke-Magi försöka hitta en fullgod ersättare innan han lämnar sin post.

Något som jag dock är lite orolig över är att det är Micke som ska bygga nästa års lag (givetvis tillsammans med Jingblad) men frågan är om man har rätta energin när man vet om att man inte kommer vara kvar när det blir 2008.

Så nog har IFK att göra alltid. Ersättare till Santos och Thordarson ska in. En stor och stark target och en lite kvickare, snabb och teknisk anfallare. Dom två namn jag kommer att tänka på så här spontant är fortfarande Jonas Wallerstedt och Santos ersättare heter Paulinho - Häckens Paulinho inte Hammarbys.

Och vem blir ny klubbdirektör eller sportchef? Mitt namn är Pelle Blohm.

Gudmundsdottir frälser mina öron

Det finns ingen röst i musikvärlden som jag älskar så mycket som Björk Gudmundsdottirs.

Jag antar att beror på hennes skörhet, hennes eufori och desperation i låtarna.

Jag lyssnar ofta på Björk om nätterna. Dom där nätterna när man inte kan somna. Där ligger jag med dom stora hörlurarna och blundar och Björks röst tränger in i min skalle. Jag ser då hur hon står på kullarna där på Island och ropar ut och hennes röst ekar mellan bergväggarna. Ibland så tappar jag upp ett bad, slår på Medulla som är hennes evigt bästa skiva och flyter iväg.

'Desired constellation' från skivan Medulla. Den har en känsla av desperation och förtvivlan. I just love it och det är så jävla vackert att jag inte vet vart jag ska ta vägen.



Pagan poetry är en annan favorit och den här videon är fantastisk. Pagan poetry spelar vi i Centrifug på tisdag. Bara så du vet.



Fast allra bäst är Björk på isländska. Detta är 'Vökuro' som är så fantastiskt vacker utan att jag begriper ett ord.



Där har ni tre underbara låtar att förgylla söndagskvällen med.

Liket lever inte?

Liket lever, brukar det sägas ibland. Jag tillbringade en lördagsafton med att bevittna Brynäs sjunde raka torsk så det liket lever väl inte? Eller så har det bara dödsryckningar för jag tyckte dom spelade riktigt bra. Men nu är detta inte någon hockeyblogg så vi lämnar genast ämnet.

Hockey är ju en jädra fjantsport egentligen, tacka vet jag fotboll. Det gröna fältets schackspel. Tyvärr har det inte varit någon fotboll denna helg, varken live eller på televisionen så då fick ju den där fåniga idrotten där det jagas en hård lakritsbit på is duga. Det fanns en tid då jag skippade en hemmamatch med IFK för att Brynäs lirade final. Riktigt puckat gjort.

Jag har idag suttit och mixat musiken till tisdagens radiosändning. Jag tror det blir bra om tekniken på plats vill fungera. Musik med bl.a Joanna Newsom, Hans Appelqvist, Björk, Motionfield aka Petter Friberg och en triphopisk bit med några som kallar sig Nu Cultures.

Jag behöver fler CD-hyllor tror jag. Skivorna rinner över. Snart har jag cd-skivor överallt i lägenheten och snart kommer det fler. Jag väntar en liten leverens snart som innehåller nya skivor med Kent, Joni Mitchell och Staffan Hellstrand. Bland annat.

Förresten finns det ny musik med K.O.S. att höra på http://www.myspace.com/kossweden

Det var på tiden.

The net isn't fine enough, and i miss you

So ... I rake the sky.
I listen hard.
I trawl the megahertz.
But the net isn't fine enough, and I miss you.
A swan sailing between two continents,
a ghost inmune to radar.

Still, my eyes are fixed upon the place I last saw you,
your signal urgent but breaking,
before you became cotton in a blizzard,
a plane coming down behind enemy lines.


Sista gången jag såg henne var i aulan. Jag vände mig om och gick ut i decembersnö.

Tuesday afternoon

Minns ni Jennifer Brown? Med poppärlor som Tuesday afternoon och Alive i slutet på 90-talet. Hon är/var grymt underskattad. Åtminstone av mig själv. Men karriären strandade tror jag, nånstans utanför Askersund. Fast jag har skivan ifrån 1999 som heter Vera.

Tillvaron på Sankt Persgatan präglas som vanligt av skivor, skivor och skivor. Just nu finns det en uppsjö med skivor jag vill utöka min skivsamling med. Jag vill ha Joni Mitchells nya. Jag vill ha Carole Kings gamla och så kommer ju Kents "Tillbaka till samtiden" om en kvart. Den skivan är Sveriges mest förhandsbokade detta år. Undrar om jag får tag i mitt exemplar.

Har lyssnat på Lasse Winnerbäcks Daugava rätt många gånger nu men jag lyckas inte riktigt fastna för den. Singelsläppet är så ofantligt totalt obönhörligt bra som det andra inte når upp till men 'En tätort på en slätt' var lite småsöt och så var det någon låt som hade samma takter som 'Söndermarken'. Ni märker här genast hur bra jag skulle göra mig som skivrecensent; 'asså vare nån låt här på skivan som jag inte minns vad den hette som lät som den förra gjorde fast inte riktigt likadant ändå'

Förmiddagen ägnades i skolan och eftermiddagen/förkvällen ägnades åt film. Jag såg Beck - 23. Eller om det var 793. Det spelar nog ingen roll. Vi kan dom utan och innan men ändå är det något i dom som gör att jag vill se även nästa film. Beck har alltid skildrat dagens svenska samhälle, det gör man bra men jag tycker man gör det utan någon samhällskritik egentligen. Det är mera en 'det är så här det är film'. Denna hette 'Det tysta skriket' och var klart sevärd. Bteydligt mer sevärt än all annan skit som besökt min dvd den senaste tiden. Herregud. Frostbiten. Frostbiten. Herregud. Svensk skräckrulle kryddat med talande hundar. Frostbiten. Lova mig att du aldrig ser den filmen frivilligt.

Ninas resa är fortfarande min favorit i dvd-hösten. Se den om du vill se en riktig film.

Dagens reflektioner

Kallt på Parken.

Kass publiksiffra i höstkylan.

Blomma & Sama dominerade mittens rike.

Domar'n var som vanligt genomusel.

Kan det bli straff när det är offside?

Gardar var rosenrasande över att inte sätta sina chanser.

Bruno Santos tog ingen löpning i onödan.

Eller slog en passning för mycket heller.

Men gräset var grönt.

IFK vann.

Säkrade seriesegern.

Och Brynäs kommer åka ur.

Avgå Bork.

Eller gör om gör rätt.

Kylan ligger inte över staden

Du är välkommen till hösten.
Denna explosionsartade årstid med färgnyanser som går i symbios med varann. Det är rena rama konstverken där ute. Dom rödgula löven blandas med dom totala neonfärgerna i nattens stadsljus och himlen som inte är så där grådasksoppig som den brukar vara.

Vänta bara.

Snart kommer november och då tänker jag ha så mycket att göra så att jag inte märker av den månaden. Jag lyckades bra förra året. November passerade som en fjärt i cyberrymden. Obemärkt. Så ska det vara.

Denna höst är ännu så länge ljuvligt skön. Kylan, nej den ligger inte över staden ännu. Lustans Lakejer får vänta. Gärna länge. Alltså kylan inte Lakejerna. Solen skiner över Norrköping idag och snart slår jag mig ner på Parkens inte alls så kalla plastsäten med en kopp kaffe i handen och ser Sulan leda säsongens näst sista uppvärmning på Parken där Sama springer ett halvt maraton innan domaren ens blåst igång, där Gardar ser så där loj ut som han alltid gör innan han dunkar in ett hattrick på match och där högtalarsystemet ännu en gång går i kras. Mitt i allt sitter jag med min kopp kaffe och njuter. Nästa år är vi i Allsvenskan. Äntligen.

Kulturnatten

I helgen var det kulturnatt här i Norrköping. Kulturnatten är väl en sanning med en ganska stor nypa modifikation då dom flesta arrangemang slutar före 24:00. Jörgen Löwenfeldt som startade den legendariska hemsidan www.gopeking.net jobbar nu på NT och hade en intressant krönika i söndags om att kulturnatten borde göras om till kulturhelgen. Det vore på sin plats att sprida ut alla happenings över fredag, lördag, söndag - då hade man säkert upptäckt saker som man nu bara fick läsa om i efterhand, som electronicafestival eller poetry slam.

Jag saknade dock IFK på kulturnatten. Fotboll är kultur, inte minst här i Norrköping så ärligt talat vore det en självklarhet att IFK hade spelat i lördags på denna kulturnatt istället för i morgon på en gråtrist tisdag. Något att tänka på.

För första gången i mitt liv såg jag också Eldkvarn i lördags. Spelningen på flygeln var suverän och till slut kom låten jag stod och väntade på; Alice. Kanske kommer vi prata lite om den i morgondagens radiosändning som till stora delar kommer handla om IFK Norrköping. En slags audiovisuell hyllning till laget i våra hjärtan. Det kommer bli IFK-musik med artister som Blå Häst, Vitblå Revolt, Magnus Johansson, Getängen, Plusgrader, Roger Överallt & Eldkvarn bland en hel drös andra.

Vi sänder direkt efter IFK:s match mot Bunkeflo. Det kommer bli kul och spontant.

En timma IFK mellan 22-23 på www.studentradion.nu.