tisdag, januari 22, 2008
En sång en gång för längesen
Det fanns en gång en sång. En sång som handlade om något. Men sången tog sitt pick & pack och försvann. Nu regerar sångerna som ingen kommer minnas. Men jag minns en sång. En gång för ganska så längesen. En sång om nån i en sång av Mauro Scocco. Nej så var det inte. Det var GES. Och det hör inte hit. Men jag minns den där sången. Det var sommar, himlen brann, havet brusade och jag satt på en strand på Öland och åt mosbricka.
Jag var inte gammal.
Det var 1993.
Det var högsommar, familjen tillbringade en vecka i semesterparadiset där jag inte varit sedan dess och hotellets ägare som pratade Kalmardialekt klappade uppmuntrande på min IFK-keps och skrockade. En morgon undrade han om jag varit på diskoteket och raggat på alla tjejer. 1993 var jag 13 år. Jag hade knappast kommit in. Fast jag vill minnas att jag och några andra spolingar ville göra ett försök kvällen efter. Jag tror inte vi lyckades. Det hade jag kommit ihåg. Men jag minns istället något om en korvkiosk, en tjej från en annan semestrande familj och en osorterad ICA-butik.
Jag minns egentligen den där sommaren ganska vagt men jag minns den där sången. Jag hör den i mina öron. Den handlar kanske inte ens om sommar men den här sommaren hörde jag den för första gången då bilen rullade in på hotellets gård. P3 stod på. Anders Lundin briljerade i Under solen som spelade den här låten, just där och just då.
Nu dök den upp i skallen. Detta var året då låtar som DJ Bobos Somebody dance with me och Culture Beat's Mr Vain ekade överallt. Men det är inte dom som var denna sommars soundtrack. Barndomens sista sommar. Jo, det var nog den här. Tack för den Andersson-Wij. Ny platta inom kort.
Undrar du vilken låt det hela handlar om?
Runaway train av Soul Asylum.
Bara en sån sak.
Det är ju inte någon låt som jag skulle kategorisera som bra men det är soundtracket av en sommar för längesen som kom till mig nu helt plötsligt.
Runaway train.
Nu och för alltid tillägnad en sommar på Öland för femton år sen.
Jag var inte gammal.
Det var 1993.
Det var högsommar, familjen tillbringade en vecka i semesterparadiset där jag inte varit sedan dess och hotellets ägare som pratade Kalmardialekt klappade uppmuntrande på min IFK-keps och skrockade. En morgon undrade han om jag varit på diskoteket och raggat på alla tjejer. 1993 var jag 13 år. Jag hade knappast kommit in. Fast jag vill minnas att jag och några andra spolingar ville göra ett försök kvällen efter. Jag tror inte vi lyckades. Det hade jag kommit ihåg. Men jag minns istället något om en korvkiosk, en tjej från en annan semestrande familj och en osorterad ICA-butik.
Jag minns egentligen den där sommaren ganska vagt men jag minns den där sången. Jag hör den i mina öron. Den handlar kanske inte ens om sommar men den här sommaren hörde jag den för första gången då bilen rullade in på hotellets gård. P3 stod på. Anders Lundin briljerade i Under solen som spelade den här låten, just där och just då.
Nu dök den upp i skallen. Detta var året då låtar som DJ Bobos Somebody dance with me och Culture Beat's Mr Vain ekade överallt. Men det är inte dom som var denna sommars soundtrack. Barndomens sista sommar. Jo, det var nog den här. Tack för den Andersson-Wij. Ny platta inom kort.
Undrar du vilken låt det hela handlar om?
Runaway train av Soul Asylum.
Bara en sån sak.
Det är ju inte någon låt som jag skulle kategorisera som bra men det är soundtracket av en sommar för längesen som kom till mig nu helt plötsligt.
Runaway train.
Nu och för alltid tillägnad en sommar på Öland för femton år sen.
måndag, januari 21, 2008
Dravveleuphoria
Tänk om livet vore som i CYBERSPACE.
Mitt i ett klipp på Youtube bestämmer sig datorn för kollaps.
KRASCCCHHHHHHHHHHHHHHHHH.
Fast det är nog kallops.
Livet känns som en ständig kallops.
Utan morötter.
I Televisionen sitter ett bekant ansikte. Claes heter han bestämt.
Han berättar utförligt om något förfärligt.
Förträfflig var helgen.
Fast nästan allting blåste bort.
Jag landade i en svensk långfilm från 90-talet i VHS.
Ny svensk film ser jag i veckan på DVD.
Kaffet kallnar.
Utanför faller ett isigt regn.
Alla, nej men många talar om Röda nejlikan.
På Östgötateatern sätts snart Romeo & Julia upp.
Den enda teaterpjäs jag någonsin sett live.
Jag bor i en stad där utbudet på kultur är brett.
Ändå blir det nästan bara konserter.
Jag vill uppleva mer.
Här och där.
Jag vill åka till Hasse & Tage museet i Tomelilla och åka till Stockholm och gå på Medeltidsmuseum.
På Kulturhuset.
Saker att göra i sommar.
Tomelilla ska ske.
Många oroliga mejlar inte och undrar när Centrifug börjar igen.
Det kulturella radioprogrammet.
Eller åtminstone ett radioprogram.
Svaret är att jag inte har en aning.
Just nu.
Högtalarna i bokhyllan fylls med Yvonne Connors röst ännu en gång.
"I'm waiting for life to start"
Hoppas det börjar riktigt snart.
o-tack och spenat till vädret.
Mitt i ett klipp på Youtube bestämmer sig datorn för kollaps.
KRASCCCHHHHHHHHHHHHHHHHH.
Fast det är nog kallops.
Livet känns som en ständig kallops.
Utan morötter.
I Televisionen sitter ett bekant ansikte. Claes heter han bestämt.
Han berättar utförligt om något förfärligt.
Förträfflig var helgen.
Fast nästan allting blåste bort.
Jag landade i en svensk långfilm från 90-talet i VHS.
Ny svensk film ser jag i veckan på DVD.
Kaffet kallnar.
Utanför faller ett isigt regn.
Alla, nej men många talar om Röda nejlikan.
På Östgötateatern sätts snart Romeo & Julia upp.
Den enda teaterpjäs jag någonsin sett live.
Jag bor i en stad där utbudet på kultur är brett.
Ändå blir det nästan bara konserter.
Jag vill uppleva mer.
Här och där.
Jag vill åka till Hasse & Tage museet i Tomelilla och åka till Stockholm och gå på Medeltidsmuseum.
På Kulturhuset.
Saker att göra i sommar.
Tomelilla ska ske.
Många oroliga mejlar inte och undrar när Centrifug börjar igen.
Det kulturella radioprogrammet.
Eller åtminstone ett radioprogram.
Svaret är att jag inte har en aning.
Just nu.
Högtalarna i bokhyllan fylls med Yvonne Connors röst ännu en gång.
"I'm waiting for life to start"
Hoppas det börjar riktigt snart.
o-tack och spenat till vädret.
torsdag, januari 17, 2008
IFK-miljoner och januarimörker
IFK får sköna miljoner via ett riskkapitalbolag. Näringslivet i Norrköping går in och gör sitt för att IFK inte bara ska spela i Allsvenskan utan även uträtta något i den. 10 miljoner får IFK via detta bolag där bland andra FredrikLundberg ingår. Lundberg som på egen hand "gav" IFK just 10 miljoner inför den dystra säsongen 2002. Vi vet ju alla hur det slutade men nu känns det inte som att soppan kommer att bli oätlig. Det finns bättre ingrediender i den och framför allt betydligt klokare kockar som rör i soppan.
Det har viskats som Marcus Allbäck. Kanske, kanske är det inte så osannolikt ändå. Det pratas också om Rami Shaaban. Tänk er både Allbäck och Shaaban i IFK. Ganska otroligt men ändå inte. Däremot en väldigt rolig tanke.
Hur som helst. IFK Norrköping är tillbaka på fotbollskartan. Vi är med och bråkar med dom stora gossarna. Dom ekonomiska musklerna kommer ge åtminstone ett stabilt mittenlag 2008.
På avivägar har jag hört att Peking Fanz ska byta sida på Östra Läktaren. Parken byggs som ni kanske känner till om för dyra miljoner. Bortastå är först att rivas vilket gör att motståndarfansen kommer husera på Berget denna säsong. Ska bli intressant att flytta lite längre bort på Östra, till den plats där PF var placerad under sin första tid i slutet på 90-talet. Jag ska också fixa ett årskort detta år. Får bli när CSN har kommit.
Jaha och annars? Jag har varit ganska frånvarande från denna blogg. Har ni saknat mig? Jaså inte.
Hrmpf.
Nåväl. Lite har hänt. Alltså LITE har hänt. Skolan har nästan tagit knäcken på kolan i skallen. Mitt bredband har varit ännu segare än samma kola. Jag lät bli att raka mig på över en vecka. Nu är skägget borta. Det känns bra. Skäggapan försvann. P6 övergår i P7. Hur skönt är det inte att det helvetiska grupparbetet är över och att istället få sjunka ned i föreläsningssalarna? Visst finns det rester att göra från denna kurs framåt våren men jag känner ingen stress. Under dagen hann jag dessutom skriva på två av dessa rester som i stort är klara. Begriper inte var ifrån jag fick den energin någonstans egentligen.
Vad annars? Jag laddar ner en EP med Scanner och lyssnar på I cannot forget och Radial nerve i timtal. Musiken räddar mig återigen. Electronica ifrån Bulgarien landar också i mina öron tack vare Sektor. Hans musik låter som Moby. Anton Lennartsson lyssnar jag också på. Ambient som sköljer rent mina mörka sinnen. Väntar forfarande på skivan Ingrid skulle sätta ihop och skicka mig. Hon måste ha glömt bort mig på riktigt nu. Jag fick ett mejl ifrån Ryssland. Ifrån Ilia Belorukov. Han hade hittat sin låt i Centrifugs spellista och tackade så mycket för att vi hade spelat hans musik. Ilias musik är ocksåsom balsam för mörka tider.
Januarimörker.
Jag längtar efter IFK-premiär och till Kent-spelning. Jag längtar efter våren. Jag längtar efter sommar. Jag längtar efter värme. Jag längtar efter kärlek.
Kom då.
Det har viskats som Marcus Allbäck. Kanske, kanske är det inte så osannolikt ändå. Det pratas också om Rami Shaaban. Tänk er både Allbäck och Shaaban i IFK. Ganska otroligt men ändå inte. Däremot en väldigt rolig tanke.
Hur som helst. IFK Norrköping är tillbaka på fotbollskartan. Vi är med och bråkar med dom stora gossarna. Dom ekonomiska musklerna kommer ge åtminstone ett stabilt mittenlag 2008.
På avivägar har jag hört att Peking Fanz ska byta sida på Östra Läktaren. Parken byggs som ni kanske känner till om för dyra miljoner. Bortastå är först att rivas vilket gör att motståndarfansen kommer husera på Berget denna säsong. Ska bli intressant att flytta lite längre bort på Östra, till den plats där PF var placerad under sin första tid i slutet på 90-talet. Jag ska också fixa ett årskort detta år. Får bli när CSN har kommit.
Jaha och annars? Jag har varit ganska frånvarande från denna blogg. Har ni saknat mig? Jaså inte.
Hrmpf.
Nåväl. Lite har hänt. Alltså LITE har hänt. Skolan har nästan tagit knäcken på kolan i skallen. Mitt bredband har varit ännu segare än samma kola. Jag lät bli att raka mig på över en vecka. Nu är skägget borta. Det känns bra. Skäggapan försvann. P6 övergår i P7. Hur skönt är det inte att det helvetiska grupparbetet är över och att istället få sjunka ned i föreläsningssalarna? Visst finns det rester att göra från denna kurs framåt våren men jag känner ingen stress. Under dagen hann jag dessutom skriva på två av dessa rester som i stort är klara. Begriper inte var ifrån jag fick den energin någonstans egentligen.
Vad annars? Jag laddar ner en EP med Scanner och lyssnar på I cannot forget och Radial nerve i timtal. Musiken räddar mig återigen. Electronica ifrån Bulgarien landar också i mina öron tack vare Sektor. Hans musik låter som Moby. Anton Lennartsson lyssnar jag också på. Ambient som sköljer rent mina mörka sinnen. Väntar forfarande på skivan Ingrid skulle sätta ihop och skicka mig. Hon måste ha glömt bort mig på riktigt nu. Jag fick ett mejl ifrån Ryssland. Ifrån Ilia Belorukov. Han hade hittat sin låt i Centrifugs spellista och tackade så mycket för att vi hade spelat hans musik. Ilias musik är ocksåsom balsam för mörka tider.
Januarimörker.
Jag längtar efter IFK-premiär och till Kent-spelning. Jag längtar efter våren. Jag längtar efter sommar. Jag längtar efter värme. Jag längtar efter kärlek.
Kom då.
lördag, januari 05, 2008
Vem färdas över megahertzen?
Jag hittar spaltmeter med irriterade tv-förstår-sig-påare som skriker ut sin galla över den mossiga julteven. Varje tidning har också minst en tv-krönika i veckan och särskilt runt jul verkar dessa små söta varelser extra lättirriterade.
Radiokrönikorna är mer lätträknade.
Okej då. Här får ni en.
Det mesta i radio är skit. Skulle jag kunna ha skrivit.
Det gjorde jag också. Märkte du det?
HALLÅÅÅÅ
Är det någon vaken?
Finns ni som ännu lyssnar på radio?
Här kommer nu en svischande radiokrönika på bästa sändningstid.
Snart börjar den.
Schh.
Tag skydd i buskarna och under snövallarna.
Här kommer den snart instormandes.
Inte snön, den har redan intagit landet.
Radioio.
Va?
Där var den!
Radioio är nog den enda station du behöver efter julhysterin.
Jag rekommenderar nu ett nattligt intag av Radioio:s ambient-kanal.
Låt dina tankar skölja bort med den vackra musiken.
Det är det enda jag skriver.
Allt annat är ändå lika mossigt som teven.
Men det finns ingen Kalle eller Karl-Bertil i radion.
På julafton sändes P3 Pop.
I repris.
Radion har tyvärr blivit fullt av repriser upptäcker jag sorgset. Inte ens dom lokala rimstugorna fanns kvar 2007.
Hela radion är plast.
På plats vore det med nytänkande.
Radioprogram i nya kulörer.
Nästan alla program i den statliga radions kanal tre heter något med P 3.
P3 POP. P3 ROCK. P3 DANS. P3 SVANS. P3 TRAMS.
Det är ju bedrövligt.
Kategoriserad radio har vi redan fått nog av.
Men jag förstår nu varför alla radiokrönikörer stuckit sin kos.
Men Radioio.
Nu sa jag det igen.
Någon borde starta upp ett svenskt radioio.
Jag får väl göra det själv.
Då skulle jag exempelvis kunna lyfta fram Anton Lennartsson som gör en av den
vackraste ambient jag hört på länge på skivan Kinaxix.
Vill också lyckas ladda hem Anton 2.
01 Sömnen
02 Det var högt
03 Innocentius II
04 Ljud från de grå husen och de gråa dagarna
Detta försöker jag ladda hem till min teknikcentral men det lyckas inte.
...vaknade upp med huvudverketstannade i tanken somnade om väcktesen bråkdel av mitt förstånd fick mig att se genom fingrarna...och sätta det oklara i fokus... för ett världsligt rusbetingat mysteriespelom de suddiga gränserna och otydligheternas opus 1
Skriver Anton själv. Verkar strålande. Vill höra.
I min radiovärld skulle svenska artister som Anton, Vägskäl, Motionfield eller varför inte TangKai ta stor plats i min ambientkanal.
Varför har ingen redan gjort detta?
Vänta ni när jag blir stor och får pengar.
Men jag döper inte stationen till ajj ooo.
Kan lätt förknippas med en förvirrad rapdåre.
Radjon är ganska bra tycker jag. Undrar om patenten redan är uppköpt.
I P3 gick det ett lätt miserabelt humorprogram som hette Radjon en gång i tiden.
Fast det har väl alla glömt nu.
Radiokrönikorna är mer lätträknade.
Okej då. Här får ni en.
Det mesta i radio är skit. Skulle jag kunna ha skrivit.
Det gjorde jag också. Märkte du det?
HALLÅÅÅÅ
Är det någon vaken?
Finns ni som ännu lyssnar på radio?
Här kommer nu en svischande radiokrönika på bästa sändningstid.
Snart börjar den.
Schh.
Tag skydd i buskarna och under snövallarna.
Här kommer den snart instormandes.
Inte snön, den har redan intagit landet.
Radioio.
Va?
Där var den!
Radioio är nog den enda station du behöver efter julhysterin.
Jag rekommenderar nu ett nattligt intag av Radioio:s ambient-kanal.
Låt dina tankar skölja bort med den vackra musiken.
Det är det enda jag skriver.
Allt annat är ändå lika mossigt som teven.
Men det finns ingen Kalle eller Karl-Bertil i radion.
På julafton sändes P3 Pop.
I repris.
Radion har tyvärr blivit fullt av repriser upptäcker jag sorgset. Inte ens dom lokala rimstugorna fanns kvar 2007.
Hela radion är plast.
På plats vore det med nytänkande.
Radioprogram i nya kulörer.
Nästan alla program i den statliga radions kanal tre heter något med P 3.
P3 POP. P3 ROCK. P3 DANS. P3 SVANS. P3 TRAMS.
Det är ju bedrövligt.
Kategoriserad radio har vi redan fått nog av.
Men jag förstår nu varför alla radiokrönikörer stuckit sin kos.
Men Radioio.
Nu sa jag det igen.
Någon borde starta upp ett svenskt radioio.
Jag får väl göra det själv.
Då skulle jag exempelvis kunna lyfta fram Anton Lennartsson som gör en av den
vackraste ambient jag hört på länge på skivan Kinaxix.
Vill också lyckas ladda hem Anton 2.
01 Sömnen
02 Det var högt
03 Innocentius II
04 Ljud från de grå husen och de gråa dagarna
Detta försöker jag ladda hem till min teknikcentral men det lyckas inte.
...vaknade upp med huvudverketstannade i tanken somnade om väcktesen bråkdel av mitt förstånd fick mig att se genom fingrarna...och sätta det oklara i fokus... för ett världsligt rusbetingat mysteriespelom de suddiga gränserna och otydligheternas opus 1
Skriver Anton själv. Verkar strålande. Vill höra.
I min radiovärld skulle svenska artister som Anton, Vägskäl, Motionfield eller varför inte TangKai ta stor plats i min ambientkanal.
Varför har ingen redan gjort detta?
Vänta ni när jag blir stor och får pengar.
Men jag döper inte stationen till ajj ooo.
Kan lätt förknippas med en förvirrad rapdåre.
Radjon är ganska bra tycker jag. Undrar om patenten redan är uppköpt.
I P3 gick det ett lätt miserabelt humorprogram som hette Radjon en gång i tiden.
Fast det har väl alla glömt nu.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)