söndag, januari 29, 2006

Kräkmedel

När man har tråkigt hamnar man zappandes framför teven. Det sker oftast en söndagskväll. Denna kväll innebar det att jag råkade se 3 sekunder av Big Brother. BB kallas det av kidsen som tyvärr har fått för sig att dom vill titta på skiten. Jag tillhör kanske dom få som fortfarande tänker på barnafödande när någon säger eller skriver BB.

En fascinerande tanke vore att någon gång kasta in några tänkande människor i Big Brother. Tänk er professorer och poeter som nätterna igenom satt och diskuterade intressanta saker framför kameran.

Tyvärr skulle ingen titta.

Ingen vill idag se diskussioner om Hemmingway eller Strindberg.

Människan vill nämligen se andra göra bort sig i ytligheternas ytlighet.

Men varför är detta så populärt, år efter år efter år? Varför är vi inte fler som stannar upp, känner kräkmedlet göra sin verkan och byter kanal innan stämbanden hostas upp?

Varför är detta så intressant? Jag vill ha svar men är rädd för att jag aldrig kommer att få dom. Jag föreställer mig nämligen att dom som följer detta inte har roligare än så och inte har något svar på varför dom ser på detta. Dom tror nämligen att det är underhållning och dom tror även att det dom ser på är bra och i vissa svårare fall att det är roligt.

Sex & Silicon.

Det vill folk se på bästa sändningstid i en värld när en naken bakdel för bara 10-15 år sedan nästan krävde regeringsskifte.

Det är tur att vi har ett val. Men det är många som inte tycks tro det.

I morgon står det på löpsedlarna: BIG BROTHER-FELIX GÖR EGEN KETCHUP
eller BIG BROTHER-STURE VILL HA TILLBAKA SIN OST

På 80-talet fanns det inga nöjessidor på fläskpressen. Det kallades "Bekantas Bekanta" och handlade då om alla såpor.
Nu är det doku i såpa med skandaler och vandaler som går nakna i sandaler.

"Naken-Janne" vilket jävla namn. -Hej, det är Naken-Janne, du jag vill beställa bord.

Det får han också för bara du ens nämts i det som kallas media så får du vara med. Åtminstone i en kvart. Alla vill bli en kändis, en gång i tiden fanns dom som ville bli kända för någonting. Idag är det bara känd som gäller. Det kvittar liksom vad fan du tvingas göra.

Nej släng in Dick Harrisson och Herman Lindqvist. Då skulle jag titta. Inte alltid men nån gång. Det hade blivit intressant. Varför sänder dom inte Hermans Historia nu för tiden? Var det för dåligt med silicon och skandaler under Digerdöden? Nåja, nu hade jag ju i alla inte tittat om Kanal 5 producerat detta. SVT har inte tappat all sin trovärdighet riktigt ännu.

Härmed beställer jag mer program och berättelser ur historien. Det är fan så mycket intressantare än vad som sker i dag på bästa sändningstid i en TV-kanal som du för längesedan borde glömt namnet på.

Inga kommentarer: