CSN och dödgrävarfotboll

Fick brev från CSN idag. Dom vill ha pengar. Jag får lust att skriva ett välformulerat brev tillbaka att den summan dom vill ha inte kan beviljas. Men så får man inte göra och då skickar dom säkert Farbror Fogde efter några ytterligare välformulerade och otrevliga brev. Det andra som damp ned från posten var trevligare. "Tonefilm" med Hans Appelqvist. Den njuter jag hela veckan.
Dagen gick vidare med några jobbansökningar. Hittade för en gångs skull några intressanta och spännande jobb denna måndag, såsom några tjänster vid Kolmårdens djurpark. Det vore intressant, jag har nog bara varit där två gånger tror jag.

Kvällen fortsatte med en urtrist fotbollslandskamp mellan Sverige och Jordanien. Fotboll kan verkligen vara urbota urtrist och ointressant emellanåt. Det är ofta meningslösa landskamper i januari på andra sidan jordklotet till skillnad från glödheta VM-matcher i ett brinnande och kokade Tyskland om fem månader. Roland Andersson hade visst uttryckt sig nedlåtande om kvinnor enligt den där fläskpressen, det tyckte inte Roland Andersson och bojkottade all svensk media. Sedan gick Roland ut och bad om ursäkt för något han alltså inte tyckte att han hade sagt. Knepigt? Jomen drygskånska kan vara rätt knepigt. Igår filosoferade jag om sommar. Jag minns mina barndomssomrar i sommarstugan. Det är något speciellt över den. Där finns ingen elektricitet, jag tror där i ligger mycket av tjusningen. Att tillbringa bara några timmar där i stillheten utan stress och bara gå runt i området, exempelvis i den stora kohagen som numera är en tjurhage. Passera den gamla källaren och pumpen där vi hämtade vatten förr i tiden. Torpet och bodarna har tusen historier, jag vill höra dem allesammans. Dasset har också en egen historia, tyvärr höll det på att rasa för några vintar sedan så det byttes ut. Det bodde bålgetingar där första året så det var ingen som sket. Kanske getingarna. Bland ängarna och skogen bakom stugan gick jag ofta som liten grabb, jag var Indiana Jones och Zorro på en och samma gång i den vilda kampen mot dom snåriga buskarna. Ibland stötte jag på fienden i form av en surrande geting. Då sprang jag. Långt. Nere vid sjön badade jag länge och ofta. Ett år hade bryggan slitit sig loss från alla finska turister som campade. I gräset låg jag ofta och lyssnade på den gamla antika bandspelaren men ibland stängde jag av och lyssnade istället på alla lätena från skogen, från himlen och från bondens djur. Det var kor som råmade, får som bräääkte. Det fannas också en galen tupp minns jag som galde som en galning. Höjdpunkten var när bonden släppte ut alla korna i hagen utanför stugan. Ibland var jag orolig att det urantika staketet som bonden aldrig lagade skulle brista. En gång hade faktist familjen kommet hem till stugan en eftermiddag och funnit betande och idisslande kossor utanför stugan. Det var före min tid. Ibland knäckte dom det usla staketet när dom betade på vår sida av staketet. Gräset är tydligen grönare på den andra sidan. Under dom ljusa sommarkvällarna stod jag nere vid grinden och gav korna gräs. Jag hörde hur dom viskade "du är en snäll pojk du, erat gräs är ju så otroligt mycket smarrigare än det torra vi erbjuds här i hagen" Dom där stunderna kommer aldrig tillbaka men minnena är oändliga och kan aldrig försvinna.