Grammissoppa

Jag tittade under kvällen på Grammissoppan.

Det är en soppa, ungefär som den kommersiella radion med 4-5 artister som är med i varje kategori. När Darin vinner pris så tänker jag att det här är ett hån mot alla riktiga artister. Alltså jag tänker mig ju riktiga artister som skriver, producerar och framför själva. Och dessutom kan sjunga, därför försvinner Håkan Hellström på min lista. Men när jag ser Darin få pris efter pris för en skiva som han enbart ger rösten åt så talar idealisten och motståndaren till kommersialism i mig igen.

Jag tänker mig ju artister som gör allt det där själva som aldrig vinner något pris. Mauro & Lemarc var visserligen nominerade men det visste vi ju på förhand hur det skulle gå. Lasse Winnerbäck & Tomas Andersson Wij med flera satt i publiken och såg sorgsna ut.

ÅRETS GRUPP! Var Cardigans ens nominerat? Kanske. Jag minns inte. Dom vann i alla fall inte.

Plattan är i alla fall bra. Låten dom framförde är sämre. Än plattan alltså. Du förstår säkert vad jag inte menar. Eller?

Under galan kom jag att tänka på ett citat av allas vår George Louis Costanza: "All those musicians think they're so hip and cool with their complicated shoes!" Det var nog när jag såg Robyn. Vad farao hade hon fått på sig. Eller vad hade hon inte fått på sig snarare?

Om du vill höra en artist som inte fick någon grammis så kan jag varmt rekommendera att klick här till höger där det står Sophie Rimheden. Från skivan med samma namn finns nu på sajten ett par versioner av "Queen of the night" att hämta. Prova den sista. Akustiskt underbar.

Nej för att slippa vara frustrerad över den idiotiska musikbranschen så gör jag min egen Grammis-gala.

Tada:

Årets artist: Martin Stenmarck. Skämtåsido..Årets artist(er) för mig är Kent.

Om det promt ska vara en solofågel väljer jag Thåström. I min värld är det liksom svårt att konkurrera med dessa två år som dessa.

Årets album: Kent - Du & jag döden

Pop Manlig: Thåström (rock egentligen men..)

Pop kvinnlig: Eva Dahlgren

Årets grupp: Kent

Årets textförfattare: Joakim Thåström

Årets producent: Lars Winnerbäck

Årets låt: Losing a friend - Cardigans

Årets nykomling: Bodies without organs

Årets upptäckt: Patrik Torsson
(Mitt specialsuperduper pris till någon artist jag hörde för första gången)

Slutligen

Årets sämsta alla kategorier: Alla Absolut-Super-Mix-Mania skräpalbum som gör covers på gamla fina låtar till uppspeedad hysterimusik i över 400BPM.

Kräk.

Förresten Anna Book fick verkligen till det när hon och Agneta Sjödin pratade om artister med fotarbete. "Thåström ligger bra till", vitsade Anna till det.

Stor humor.