Rotmos

Ungdomen är rotmos skrev Kjell i "Kyss" En väldigt bra liknelse. Har ungdomen varit mer rotmos än nu? Mosade rotar allihopa. Eller nästan. Jag läser då och då i boken, jag har läst den kanske 10 gånger redan men man kan slå upp ett kapitel "hursomhapp" Idag blev det alltså rotmoskapitlet. Boken ska med på tåget, tröttnar jag på musiken och landskapet som susar förbi kan man alltid plocka upp ett kapitel och le lite.

Jag ska till Köping i helgen. Tågbyte i Eskilstuna. Där måste jag stanna i över en timma. Får jag se Jocke Berg? Nä, tror jag inte men höra honom kommer jag nog i min uråldriga CD-freestyle. Jag måste skaffa en mp3-spelare istället för att släpa på massor med skivor hela tiden.

Frågan är då vad jag kommer glömma att ta med i morgon.

Freestylen?
Kameran?
Väskan?
Mig själv?
Tågbiljetten?

Hoppas jag tar med dom sista tingen åtminstone. Jag vill bestämt inte åka och komma på att jag är kvar hemma och biljetterna glömmer man ju inte bara. Kameran däremot. Den glömmer jag alltid så det räknar jag nog med.

Kan man glömma sig själv? Klart, det är väl därför man hör om så många som rest iväg för att hitta sig själva?