Sommardrömmar

Dessa dagar är fullkomligt meningslösa. Allt är bara en stor väntan. Väntan på våren och sommaren, då man lever upp igen. Jag borde för längesen gjort som björnarna och tillbringat vintermånaderna i ide men det är så mycket jag borde.

Det känns som jag har stått fast på samma isklump och stampat i flera månader nu. Ge oss islossning nu, genast och direkt.

Tänk dig istället den grönaste av sommarängar där du smånyser av nyklippt gräs, där ligger du utsträckt på en filt och tittar upp mot himlen och ser potatismosmolnen långsamt fara förbi. Tänk också att du ligger nere vid vattnet, kanske rentav på den där urgamla bryggan. Vattnet är inte riktigt uppvärmt så du vill helst inte trilla i. Inte riktigt nu. Eller, den där nattpromenaden genom innerstaden, en natt då det aldrig blev riktigt mörkt. Tänk hur du slägger iväg din tjocka vinterpäls längst in i garderoben och plockar fram din sommarskrud istället.

Det är två månader innan du får träffa sköna Maj. Det känns som det varit minst en istid för mycket senast ni sågs.