The Nature Of Light kom till mina öron förra våren med underbara A lullaby for Madisen. En elvaspårig skiva med en ambient som smälte i mina öron. Ljud av regn, fåglar och natur. Som gjord för våren. Det var lite som att sitta i en skog och blunda. Skönt att kunna få en sån upplevelse i en sån betonghäck som mitt-i-city kan vara även om jag har gröna träd nedanför mitt fönster.
Nåväl. Tidigare i år kom Atropos. Det här är lite mörkare, lite kargare. Lite mer vinter helt enkelt. Funkar det då i maj? Nja, kanske inte men det funkar om natten. När alla har gått och lagt sig. Musik att avsluta dagen med, kan det vara. Skräckfilmsmusik kan det också vara. Plötsligt ser jag en skräckfilm framför mig. Det kan ju vara bra underhållning men nu blev det nästan lite läskigt. Men det skulle nog funka. Jag ser framför mig en massmördare eller något ont väsen som smyger fram. Hjälp.
Nej, ta det lugnt. För det gör det. Lugnar sig. Inledningsspåret är lite skrämmande men det släpper. Tonerna blir inte fullt så mörka. Gitarrer! Plötsligt invaderas hela skivan av gitarrer. Ondskefulla gitarrer? Ja, dom låter faktiskt lite mordiska.
Men när dom fått spela av sig fortsätter det i den bästa av världar. Åtminstone i världen av ambient. Det här är den världen.
Bästa spår: Resolving the algorithm
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar