Efter att ha njutit ett antal kalla pilsner begav man sig mot Kopparvallen och jösses vad smockat med folk det var när man kom dit halvtimmen före kick off. Jag lyckades på nåt vänster ansluta till polarna frånLinköping som varit på plats sedan 18-tiden och från en bra position var jag redo för match.
Det var en match som heter duga. Dock inte spelmässigt. IFK var bra i ca 6 minuter, Bruno Santos smekte in 0-1 efter ett märkligt försvarsfiasko hos ÅFF men sedan var IFK:s offensiv död.
Kantspelet var dött, Dyben & BamBam kom ingenvart utan det var en tjock central smet med otroligt mycket kamp.
ÅFF hade oerhört mycket boll men vaskade inte fram några heta chanser i 1:a halvlek.
-Det ser oroligt ut! hojtade en av polarna från Linköping.
-Äh dom kommer ju inte in i boxen svarade jag.
Det var i första halvlek.
Efter pausen blev det desto värre mycket tack vare en sorglig utvisning på backklippan Thomas Magnusson. Tacka gudarna för att IFK har gott ställt med centrala mittbackar. Den gamle Whassen tog bort allt och efter utvisningen var det inhoppande Spong som fick briljera när Pliggs vänsterdojja bombarderade IFK:s straffområde med skruvade inlägg.
-Det blir nervöst på slutet ropade en kompanjon på läktar'n.
-Vadå blir?!!?? utbrast jag smått hysteriskt samtidigt som domaren blåste frispark till ÅFF för 118:e gången.
Men med lite flax och en sablans krigarglöd höll IFK 1-0 till matchminut 95 då mannen i rött dvs domaren tillika kallad för rödluvan blåste av.
Tre sköna poäng, inget vidare skönspel men efter alla matcher under tidigare år där IFK varit överlägset sin motståndare men ändå torskat känns det som vi tar igen allt detta i år. Långbollarna mot Omekanda & Santos var inte bland dom klokare genidragen men huvudsaken var tre poäng.
Bussresan hem tog inte mindre än 2 timmar. Vi satt fast i Åtvid i ca en timma.
Sammanfattningsvis; vädret var strålande, ifk segrade och ölen var god.
Fler bilder finns på http://dennilsson.bilddagboken.se/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar