söndag, januari 25, 2009

Night guy vinner alltid

Timman är aningen sen och night guy har spöat morning guy på käften ännu en gång. Jag ligger i IKEA-soffan och zappar mellan Australian Open & NHL Skills Competition. Det är mest jippo men lite kul. Ovechkin åkte runt i solhatt och solbrillor..Snart tänkte jag somna till USA-Sverige. Eller USA mot Allsvenskan. Det kan bli sömnigt!

Det finns ingen Sabatini att titta på längre men kvinnan i grön klänning är vacker. Tennis kunde hon visst spela också.

Hur länge kan man skjuta upp sitt liv? Jag och Mauro ställer frågan inatt. Jag ska inte vänta så länge till. Tror jag.

Jag får ännu mejl från folk som frågar eller tackar för speltid i Centrifug. Det är roligt. My, Glenn och ni andra. Tack för er musik! Kanske blir det podradio någon annan gång.

Domarskandal i hockey när Brynäs blåstes mot Skansen. Finns inget värre än domare som ska stövla in och avgöra matcher. Det händer för ofta. Maktgalningar är vad dom är.

Elitserien är förresten helt sjuk. Skiljer en vinst eller två mellan att ligga fyra eller elva. Fast det är inte lika kul som Brynäsare utan Boork måste jag säga. Undrar vad han hade gjort med domaren idag - käkat upp honom?

En helg i januari bjuds svenska folket på underhållning i form av kändisar som försöker dansa eller kändisar som tror dom leder körsång. Nonsens. Media är fylld av nonsens. Nonsens-TV, Nonsens-Radio, Nonsens-Film & Nonsens-Musik. Vad är grejen?


Och där gjorde USA 1-0.

Hur länge kan man skjuta upp sitt liv?
Hur länge kan man leva på ett minne?

Jag måste sluta vara så jävla nostalgisk.
Livet är ingen jäkla långfilm.
Däremot kan det vara en låt. En textrad. Som räddar.
Ger dig tröst, mod, hopp och tro eller sällskap i misären.
Vad heter era räddare?
Mina varierar men ofta heter dom Scocco, Thåström, Zelmani eller Berg.
En bra låt går alltid i moll.

Förutom när det är sommar.

Livet är musik eller är det musik som är livet?
Ja så var det nog.

Inga kommentarer: