I dag slogs vi IFK-supporters av nyheten att Stefan Thordarson lämnar klubben och staden efter den här säsongen. En hjälte har gjort sitt. För det är vad han är - Thordar. Då andra stått lite nervöst och stampat har Thordar - kämpe och galning på samma gång gått i bräschen och lett sina mannar.
Det har inte ofta varit snyggt men det har varit en viljestyrka av sällan skådat slag. I fjol var han ensam om att dra lasten. I år har Sama & Blomma avlastat.
Han kommer bli saknad av många, Thordar. Till och med av motståndarbackarna och domarna hur märkligt det än kan låta men han är en profil det där är 110% i alla lägen som gäller.
Jag kommer alltid minnas hur han vrålade så det ekade över hela Parken under en cupmatch mot Mjällby då IFK:arna uppträdde minst sagt slött. Jag minns hur han tog mikrofonen efter förra säsongens sista match och tackade publiken att dom stöttat honom och IFK trots att "vi spelar skit" och visst kommer vi minnas hur han tog av sig skorna och ställde dom framför domaren då han fick rött kort i premiärmatchen.
Den protesten ser vi tillbaka med ett leende på. Alla gånger han tjafsat på domaren över dom frisparkar han alltid fått emot sig och alla onödiga ostskivor, dom lämnar vi därhän just nu.
Thordar har symboliserat IFK under dom senaste åren.
En kämpe.
En krigare.
En hjälte.
Jonas Wallerstedt är nu den självklara ersättaren. Han har ett lika stort fighterhjärta som Thordar och är dessutom hyfsat snabb i djupled vilket kommer krävas på ett annat sätt i allsvenskan och en hjälte bland IFK-fansen är han redan sedan han sköt kvar "oss" 2001 med sina tre kvalmål. Jag tippar på att IFK redan har tagit en första kontakt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar