Ibland..

Ibland är det värt att pinas och våndas i en hel match för att få brista ut i ett segervrål. IFK väntade tills fem minuter kvar innan nollan mot Degen spräcktes. Ettan kom och tvåan kom strax efteråt.

Ibland är det också värt att stå och skrika med ett hundratal liksinniga. PF-klacken var igår större än på hela säsongen och stämningen som skapades under matchens slutdel var mäktig. "NORRKÖPING - HÅLLER PÅ PEKING" ekar fortfarande och den stämningen, även om man bara får uppleva den en sketen gång per säsong är enorm. Då kommer svaret på frågan man ställer sig vad i helvete man gör där när det är 20 personer som försöker forma något som liknas klack i en semestermatch mot Mjällby.

Ibland längtar jag inte riktigt lika mycket till mazarinerna på VM.

Fast jag stannar nog på Östra ett tag till.

Jag äter ju inte ens mazariner.

Men kaffet får dom gärna höja standarden på.