Glömde colan

Först och främst var det lite för kallt med bara en tunn tröja under sommarjackan. Nu först, 17 november tycker jag för första gången den här säsongen att det är lite, lite kallt. Jag mötte en kvinna i högklackat och kort-kort. Såg kyligt ut. Men vacker var hon. På vägen genom stan passerar man dess mest underliga figurer. Sjörövar-Hasse i sitt långa gråa skägg skrockandes mötte jag i ett av dom otaliga köpcentrum. Jag hörde aldrig vad han sade. På väg hem släpar jag på min tunga matkasse. Jag handlade inte så mycket så det här blir nog inte så dyrt tänkte jag. Det blev det. Men jag glömde colan. Herregud, jag glömde colan. Hämtade ut ett paket med musik innan jag begav mig hem. Nu sprutar högtalarna musik med Sophie Zelmani och Laleh. "Live tomorrow" är höstens melodi. Jag hör den överallt. Helst inne i mitt huvud. Och så Eva Dahlgren. Denna popikon som hållit sig borta från rampljuset på senare år har släppt nytt. Det var jag förstås tvungen att utforska eftersom jag i laglighetens namn inte snor åt mig några provlyssningsexemplar på webben. Snö heter Evas platta och antingen är jag på ett väldigt bra humör men just nu verkar det bara komma bra plattor. Dom jag köper alltså. Har aldrig riktigt gillat Eva Dahlgren tidigare men när jag läst recensionerna och hört en och annan låt här och var (DOCK INTE PÅ NÅGON AV DOM DÄR FULLKOMLIGT OLAGLIGA NÄTSAJTERNA) blev jag nyfiken. Och jag gillar den. Skarpt. Sån här musik vill jag ha om hösten. Lågmäld, eftertänksam. Hela skivan är nästan lika bra men "Bob Hund" (Jo, så heter faktist ett spår) och "Snö" (titelspåret) får mig nästan i extas. Nu kommer kvällen och kaffet är redo att avnjutas. Men jag glömde colan. Oförlåtligt.