The End

Nä hörni. Nu är det slutjönsat över det här tramset som visst kallas för mitt liv. Jag lämnar er här och väcker istället liv i Centrifug-bloggen där du kan lyssna på, titta på och läsa om musik istället om du vill.

Jag tackar slutligen er krakar som tittat in här emellanåt för att läsa denna dynga.
Tack & Förlåt.

Hej då.

Ligger Albanien i Afrika?

Höst här ute på vischjan. Bredbandet går långsamt och datorn är från 1874 vilket gör att man inte kan göra allt samtidigt som man är van vid. Att exempelvis explora samtidigt man vill lyssna på musik är inte att rekomendera, skulle man göra något ytterligare kan man gå och koka kaffe under tiden den processen är klar.

Hösten är alltid lite mörkare här ute fast jag gillar den på nåt sätt, så länge den är tillräckligt ljus.

Kvällens kommentar stod min påläste farsgubbe för under den korta tid vi såg Sverige-Albanien.

"Ligger Albanien i Afrika?"

Imorgon kväll ska det tydligen komma LHC-människor hit för att titta på LHC-Brynäs. Jag ska hånskratta jättehögt när Brynäs vinner. Om jag är här..

Nej nu har jag inte tid med er längre och snart har jag bloggat färdigt.

Jag är dålig på vardag men snart är det helg.
Thank god.

Winter took his life - The loneliest

This is what i call music

Jennie Abrahamsson - Why did i leave home

Vardagsgnäll del 134

Seinfeld klockan 00.30.
Vafalls!
Vet ni tv-bolag inte att man inte ska äta sent?
Förstöööööörrrr.
Mina kvällsvanor alltså.

(Lite roligt att jag har allt på dvd men i alla fall och dessutom skulle jag behöva ändra på scartkabeln och det är jobbigt)

Those were the best days of my life

Jag fann några foton från den bästa tiden. Folkhögskoletiden och radiotiden. Jag kände att det hade gått några år sen dess nu. Nostalgi svämmade över. Jag tittar och minns, ler inombords. Glöggsändningen, julfesten, julsändningen, mastodontsändningen i maj men framför allt människorna och hur roligt vi hade, så roligt man nästan inte kunde ha. Those were the days.

Melissa Horn - Säg ingenting till mig

Oj! Nog för att singeln "Lät du henne komma närmre" bådade gott men inte fasen anade jag att Melissa Horns nya platta skulle vara så här satans fullständigt fan lysande bra! Det är här höstens platta hittils. Den här flög in i mitt hjärta på första lyssningen.

Jag är lyrisk, det är jag inte så ofta men nu blev jag det. I bloody love it. Som ni då förstår är detta ingen glad jävla trallpopstramsplatta som går i dur. Nej, detta är moll rakt av. Underbart. Det här är en platta med känsla, stundtals får jag rysningar. Jävlar i mej. Det här var bra. Den blå måndagen blev plötsligt rätt skaplig.

Inledningsspåret Jag kan inte skilja på

Sedan går plattan i samma stuk. Vemod, melankoli och lätt nostalgi. Om förlorad kärlek, olycklig kärlek, kärlek som var och som inte var, blir eller blev. Rätt in i hjärtat. Grattis Sverige.

Hur ska du veta

om ingen lärt dig hur

hur ska du våga chansa

du som aldrig haft nån tur

Bästa spår: Lät du henne komma närmre/Fall fritt

En blå dag

Du vet nog hur det känns
när allting tycks gå din väg
så faller det ett regn
och livet hängs ut på tork

efter lördag söndag en blå dag

Nej man kan ju inte ha roligt jämnt. Jag är dålig på vardag, som Krunegård pladdrar på nya plattorna. Jättedålig.

I have gone back dreaming

So it still must be fifty and fifty on what i'll get

I'm just a daydreamer

15 sekunder av allt

Det finns en innebörd och den är oerhörd

Meet me on the sunny road