Tuesday afternoon

Minns ni Jennifer Brown? Med poppärlor som Tuesday afternoon och Alive i slutet på 90-talet. Hon är/var grymt underskattad. Åtminstone av mig själv. Men karriären strandade tror jag, nånstans utanför Askersund. Fast jag har skivan ifrån 1999 som heter Vera.

Tillvaron på Sankt Persgatan präglas som vanligt av skivor, skivor och skivor. Just nu finns det en uppsjö med skivor jag vill utöka min skivsamling med. Jag vill ha Joni Mitchells nya. Jag vill ha Carole Kings gamla och så kommer ju Kents "Tillbaka till samtiden" om en kvart. Den skivan är Sveriges mest förhandsbokade detta år. Undrar om jag får tag i mitt exemplar.

Har lyssnat på Lasse Winnerbäcks Daugava rätt många gånger nu men jag lyckas inte riktigt fastna för den. Singelsläppet är så ofantligt totalt obönhörligt bra som det andra inte når upp till men 'En tätort på en slätt' var lite småsöt och så var det någon låt som hade samma takter som 'Söndermarken'. Ni märker här genast hur bra jag skulle göra mig som skivrecensent; 'asså vare nån låt här på skivan som jag inte minns vad den hette som lät som den förra gjorde fast inte riktigt likadant ändå'

Förmiddagen ägnades i skolan och eftermiddagen/förkvällen ägnades åt film. Jag såg Beck - 23. Eller om det var 793. Det spelar nog ingen roll. Vi kan dom utan och innan men ändå är det något i dom som gör att jag vill se även nästa film. Beck har alltid skildrat dagens svenska samhälle, det gör man bra men jag tycker man gör det utan någon samhällskritik egentligen. Det är mera en 'det är så här det är film'. Denna hette 'Det tysta skriket' och var klart sevärd. Bteydligt mer sevärt än all annan skit som besökt min dvd den senaste tiden. Herregud. Frostbiten. Frostbiten. Herregud. Svensk skräckrulle kryddat med talande hundar. Frostbiten. Lova mig att du aldrig ser den filmen frivilligt.

Ninas resa är fortfarande min favorit i dvd-hösten. Se den om du vill se en riktig film.