Kylan ligger inte över staden

Du är välkommen till hösten.
Denna explosionsartade årstid med färgnyanser som går i symbios med varann. Det är rena rama konstverken där ute. Dom rödgula löven blandas med dom totala neonfärgerna i nattens stadsljus och himlen som inte är så där grådasksoppig som den brukar vara.

Vänta bara.

Snart kommer november och då tänker jag ha så mycket att göra så att jag inte märker av den månaden. Jag lyckades bra förra året. November passerade som en fjärt i cyberrymden. Obemärkt. Så ska det vara.

Denna höst är ännu så länge ljuvligt skön. Kylan, nej den ligger inte över staden ännu. Lustans Lakejer får vänta. Gärna länge. Alltså kylan inte Lakejerna. Solen skiner över Norrköping idag och snart slår jag mig ner på Parkens inte alls så kalla plastsäten med en kopp kaffe i handen och ser Sulan leda säsongens näst sista uppvärmning på Parken där Sama springer ett halvt maraton innan domaren ens blåst igång, där Gardar ser så där loj ut som han alltid gör innan han dunkar in ett hattrick på match och där högtalarsystemet ännu en gång går i kras. Mitt i allt sitter jag med min kopp kaffe och njuter. Nästa år är vi i Allsvenskan. Äntligen.