Gudmundsdottir frälser mina öron

Det finns ingen röst i musikvärlden som jag älskar så mycket som Björk Gudmundsdottirs.

Jag antar att beror på hennes skörhet, hennes eufori och desperation i låtarna.

Jag lyssnar ofta på Björk om nätterna. Dom där nätterna när man inte kan somna. Där ligger jag med dom stora hörlurarna och blundar och Björks röst tränger in i min skalle. Jag ser då hur hon står på kullarna där på Island och ropar ut och hennes röst ekar mellan bergväggarna. Ibland så tappar jag upp ett bad, slår på Medulla som är hennes evigt bästa skiva och flyter iväg.

'Desired constellation' från skivan Medulla. Den har en känsla av desperation och förtvivlan. I just love it och det är så jävla vackert att jag inte vet vart jag ska ta vägen.



Pagan poetry är en annan favorit och den här videon är fantastisk. Pagan poetry spelar vi i Centrifug på tisdag. Bara så du vet.



Fast allra bäst är Björk på isländska. Detta är 'Vökuro' som är så fantastiskt vacker utan att jag begriper ett ord.



Där har ni tre underbara låtar att förgylla söndagskvällen med.