Killen med toppluvan är tillbaka

Han är nio år. Ungefär. Det är han som är jag.

Jag hade några ärenden på stan efter föreläsningen. Det viktigaste kom jag förvisso ihåg - att betala en djävulsk räkning men sedan hade jag bestämt mig för att köpa en skiva på Vaxkupan. Men när jag var på väg mot entrén slog det mig att jag inte kom ihåg vilken skiva det var jag skulle köpa. Det var som bortblåst. Jag stod som ett fån och undrade vem och vart jag var.

Dessutom gick jag åt fel håll när jag skulle till kassaservice. Förvirrad är bara förnamnet och självklart kom jag på att det var Anna Järvinens skiva jag var ute efter men då var det redan försent. Jag var nästan hemma.

När jag till och med börjar glömma vilka skivor jag tänkt köpa så är det väldigt illa. Det har väl med vintertiden att göra? Säg att det är så.

Som om det inte vore nog så gick jag till fel föreläsningssal! Jag var helt övertygad om att vi skulle vara i Kåkenhus men när jag slog upp dörren till K2 fick jag istället utbrista Va, här ska ju inte jag vara till en samling förvånade galoscher. Nå, jag hittade fram till rätt sal till slut och huvudsaken är ju att jag hittade hem till rätt hyreshus och till rätt lägenhet sen.

Sen undrade Jeanette om jag hade kvar ett kvitto så vi kan få ersättning för det vi lade ut till vår utställning i P5.

Ehe.

Jag skulle säkert kunna hitta det kvittot.

Någonstans i en annan tid och i en annan värld.

Jag ska måla en skylt där det står DISTRÄ & FÖRVIRRAD och gå runt på stan så kanske folk förstår varför jag verkar så vilsen.

Jag blir plötsligt nio år,
har toppluvan på sne
och undrar vad som sker.