Nu har förkylningen nästan totalt släppt sitt grepp om min kropp. Tänkte bara om ni oroliga där ute undrade. Jaså, det gjorde ni inte. Era möshumlor.
Nåja, det fina med att inte orka göra så mycket är att man får tid till viktiga saker som att titta på film och lyssna på ännu mer musik än normalt. Om det vore möjligt.
Har nu sett klart det sista avsnittet av Radioskugga och missförstå mig rätt - eller fel men jag förstår att det inte blev fler avsnitt. Radioskugga handlar om en radiopratare från Stockholm som får kicken för att han retat kanalens sponsorer - hah! helt rätt. Han får sparken och flyttar upp till Norrland för att få liv i byn Bakvattnets radiostation. Vi får följa livet för invånarna och det är på det hela taget en ganska mysig serie med vackra miljöer och vacker musik och i den första säsongen också ett på sina håll vackert manus. Alexander, som radionissen heter är en riktig filosof i sina sändningar och faktiskt ihop med den mystiska musiken blir det nästan som radio om jag blundar.
Men i säsong två ballar serien ur fullständigt. Manusförfattarna får helspatt och börjar blanda in ufon, spöken, helande krafter, troll & ännu mer groteska saker antagligen om det inte fått ett slut. Synd men efter en säsong var väl allt redan berättat antar jag.
Jag såg det här första gången när det sändes i SVT och när jag ser det nu igen förstår jag varför jag har en sån fascination för att göra radio. Fasen, jag skulle också vilja hitta till Bakvattnet och sända radio tills jag stupar.
Maybe someday.
fredag, juni 12, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar