..but the net isn't fine enough

Lätt melankoli och nostalgi de senaste dagarna då jag lyssnat på 90-talet och 80-talet i musikalisk form. Jädrar vad bra musik det gjordes - och dålig, vill jag snabbt påpeka..

Tillbringade eftermiddagen med IFK-fans som övergett hoppet och nu istället ägnar sig åt galghumor.

"Om dom hade provisionlön skulle spelarna få varsitt inbetalningskort varje månad!"

2-4 på Parken var inge kul men faktum ärom att det inte känns längre. Det hade gjort mig förkrossad för bara något år sedan men nu tar jag det med en klackspark. Jag vet inte vad den så kallade timeouten gjorde men jag tror den gjorde gott. Klart jag blir lessen över att se laget i mitt hjärta må så fruktansvärt dåligt men jag har en annan distans till det. Härdad eller uppgiven. Kalla det vaduvill.

Men lite galla kan jag väl få spy? IFK Norrköpings problem är inte i offensiven utan i defensiven. Avsaknaden av en samspelt backlinje och bollvinnare (vinare?) på mittfältet är stor. Resan går rakt ner i avgrunden. Som bäst klarar man sig kvar i Superettan.

Jag stod på samma sektion som klacken under matchen, jag såg mig omkring och såg så ledsna, bittra och arga själar. Jag tänkte, att såndär passion kände jag också förr. Jag har distanserat mig utan dess like. Jag tror det är bra.

Livet är för kort för att gräva ner sig över dåliga fotbollslag=)