måndag, april 28, 2008

"I don't care for hope, hope is killing me"

Ibland kanske du fått frågan, vad skulle du inte klara dig utan? Om vi nu talar om materiella ting och skiter i allt det där andra vi inte heller klarar oss utan.

Du kanske skulle säga din mobiltelefon, din dator eller din stereo. Jag skulle skriva under på det sistnämda. Jag skulle lida svåra kval utan min stereo och min skivsamling men den pryl i min lägenhet jag aldrig skulle klara mig utan är min Seinfeld-samling. Den kan vara min bästa vän ibland, en tröstare när livet annars känns skit då finns dom 9 säsongerna där och ler mot mig och genast är humöret om inte på topp igen så mycket bättre. Samlingen är nu komplett sedan en tid och jag har börjat se hela serien från scratch. Jag kan bränna en säsong under en sömnlös natt så jag är säkert klar redan i sommar. Då är det fina att det bara är att börja om, eller plocka ut några enstaka avsnitt som är sådär alldeles särskilt underbara.

Med Seinfeld är ju dom flesta det, dom tar aldrig slut för jag tröttnar aldrig på ett endaste avsnitt hur många gånger jag än har sett dom. Jag hittar hela tiden nya saker att älska, som mimiken och tekniken i komiken.

Seinfeld är bara bäst och ingen tv-serie har påverkat mig så mycket som Seinfeld. I bloody love it. Det är en passion och en förälskelse som kommer att pågå för evigt.
Amen.

Inga kommentarer: