Nu vill ju ingen sitta inne

Titeln har inget att göra med kåkfarare även om jag snart hoppas kunna se Släpp fångarne loss det är vår! via dvd-spelaren om filmuthyrarfirman skickar mina filmer när dom ska.

Titeln handlar om sommaren som råder nu. Jag minns en liknande maj-månad när året var 2000 men sedan dess kan jag inte minnas att den här månaden varit så skön som nu. Sköna Maj visar sin bästa sida så det här är ett försvarstal till att denna ofantligt intressanta blogg inte blir så uppdaterad som den borde kanske. Ingen vill ju sitta inne nu, även fast jag måste och borde gjort mer på dom där inlämningsuppgifterna jag har att göra om jag vill ha pengar av CSN redan i augusti. Vi får se hur det går, just nu går det inte alls men jag har nog råd att vänta nån månad med CSN i höst eftersom jag ska jobba i sommar.

Nu satt jag ändå inne en stund när min kära dator behagade fungera men den är på väg mot en säker död. Ibland startar den inte alls så varje gång jag stänger av är det en oliiiidlig spänning att se om den ska starta nästa gång. Jag håller på att säkra så mycket som möjligt av det som ligger på den här gamla klenoden medans jag kan. I sommar blir det en ny maskin.

Men jag satt i alla fall inne och surfade in på KSM:s hemsida där det bl.a finns en avdelning med intervjuer med gamla studenter där man får reda på var de jobbar idag. Inte en j**** jobbar på Sveriges Radio eller med radiomediumet överhuvudtaget. Vad man ska dra för slutsatser av det är väl att antingen är jag är KSM:s siste radiot eller så är det omöjligt att få jobb på SR.

Vad som kommer ske efter examen, som jag trots vissa tvivel ändå siktar på att ta, det står ännu skrivet i stjärnorna. En tanke är väl att starta produktionsbolag med inriktning mot ljudproduktion givetvis.

Jag hade också tankar på att antingen hoppa av KSM eller göra ett uppehåll. Sugen var borta och jag sökte till journalisthögskolan i Kalmar men det känns inte aktuellt längre. Jag blir nog kvar på KSM även om det kanske blir ett uppehåll. Vi får se vart det landar men i radiohuset i Stockholm betvivlar jag att jag någonsin kommer landa. Den drömmen som varit med mig sedan jag blev intresserad av radio i 2-års åldern eller något sådant slår nog inte in men jag följer ändå mina drömmar, för då blir jag vacker.

Det har Lisa sagt.