Here we go again...

IFK byter tränare - efter FEM matcher.
Det är rekord.
IFK hävdar att det inte beror på resultaten.
Tjenare.

2002 tog det sju matcher innan Bengt-Arne Strömberg fick foten, även om det i det fallet handlade om något mer än bara dåliga resultat. Nu byter alltså IFK huvudtränare efter fem omgångar. Mats Jingblad som förde upp IFK från superdyngan kliver åt sidan, åtminstone på planen. Jingblad blir istället "bara" sportchef och låter Sören Cratz ta över huvudansvaret.

Jag vet inte vad jag ska tycka egentligen men klart är i alla fall att IFK nu har fått sin egen Leif Boork. Boork och Cratz är två väldigt lika tränartyper, även om de rör sig i olika idrotter. Båda gillar att synas och höras, ger gärna media lite heta stoff men framför allt är dom inte rädda för obekväma beslut. Kanske kan Cratz få ordning på IFK-skutan men som jag har sagt tidigare, vi måste ha tålamod så därför är ordföranden Hans Lundins uttalande om att "den här lösningen gäller fram till EM" lite oroande. IFK kan omöjligen byta tränare ännu en gång. Den visan har vi redan trallat alldeles för många gånger. Jag trodde i min enfald att IFK lärt sig läxan, å andra sidan kan vi efter fem matcher i allsvenskan konstatera att man inte lärt sig särskilt mycket under dom fem åren man harvat i Superettan.

Hur kommer detta bli då? Jag är rädd att den goda stämningen som rådit i truppen under
Jingblad kan fördärvas - det är liksom ganska självförvållat om man sågar sina spelare offentligt innan man ens pratat med dom. Nu måste alla dock lyda under Cratzen, han måste få med sig truppen och få alla att jobba mot samma mål, det finns inget annat och jag som supporter vill inte vara med om ännu en spelarrevolt mot sin tränare, det visade spelarna i Brynäs i vintras hur bra det gick...

Senast Cratz var huvudtränare i IFK var han obesegrad hemma på Parken i två år. Låt oss fortsätta den sviten nu tack!

Matchen på söndag mot HIF blir nu lite mer intressant. Kommer spelarna stå upp för Cratz eller
kommer dom vara ännu mer slaget i spillror än tidigare? Vi kommer få se ett rakare spel med
Cratz och sannolikt ett mer defensivt inriktat IFK. Det är således helt rätt men jag är jävligt skeptisk till om IFK har rätt material till att försvara sig i 90 minuter. Utan Sama på mitten saknas en riktig stridsvagn som springer och tätar och så fort det kommer bollar in i straffområdet så står inte Magnusson & co pall. På söndag tror jag hur som helst vi får se Spong i mittlåset. Det kan åtminstone inte bli värre - väl?

Det finns nog bara två alternativ till hur IFK:arna reagerar på det här. Antingen 90 minuter
med kamp och stridslusta där man klarar ett oavgjort resultat på ren vilja eller så blir det ett nytt ras och ketchup-effekt för HIF som vinner med 7-0.

Läser just vad Gunnars son, Thomas tycker om det hela på Fotbollskanalen. Han tror på Cratz
och tror att vad som krävs för att hålla IFK kvar är en målvakt och en mittback som håller
ihop försvaret. Det tror jag också men framför allt krävs det en tung anfallare på topp. Jobbet
att hitta dessa nycklar till ett fungerande lag kan nu Jingblad ägna sig 100% åt å det lär behövas.

Till sist kan jag bara tacka Jingblad för dom här åren. Han fick in glädjen i spelartruppen igen, något som var djupt skadat efter herr Ericssons fasoner. Något som också Blomma påtalade
när han återvände inför 2007, det var som natt och dag jämfört med då han lämnade laget 2004.

Jingblad kommer att minnas som den tränare som förde upp IFK i allsvenskan och rent krasst är ju det här ett genidrag av honom, nu kommer han inte minnas som den tränaren som förde ner dom igen...