Ja idag damp så Winnerbäcks nya platta ner på min hallmatta (tillsammans med avin till min tintintavla och ett nytt nummer av Pondus!) Det första man upptäcker när man trycker på play är att det är Winnerbäck som snott Kents gitarrer som saknades på Tillbaka till samtiden. Jag bara väntar på att få höra Jocke Bergs röst men jag älskar ju Kent så inte mig emot. Inte alls. Bara han lämnar tillbaka gitarrerna sen så.
Jag såg denne Winnerbäck första gången i högstadiets aula. Det insåg jag några år senare. Då gäspade jag mest tror jag, hela jag var en stor gäsp genom skoltiden. Det var först runt 2002-2003 jag började lyssna på Winnerbäck på allvar. Söndermarken kom, det är fortfarande det grymmaste han gjort tycker jag och det kanske beror på att den skivan var min första rejäla kontakt med Linköpingssonen. Första gången är ju ofta den bästa med många saker.
Det här då? Jag bestämmer mig för att jag tycker det är bra. På sikt bättre än hans senaste. Texterna är ju inte så mörka som Kent men det må vara hänt. (Det var inte meningen att rimma) Musikaliskt slår den här Daugava med hästlängder för mig. I love this sound och visst, texterna är som vanligt svåra att inte ta till sig. Som på Jag fattar alltihop.
Om du går ut i solen
och sätter dig en stund
För att natten blev så virrig
för att känslorna gick runt
Bästa spår: Köpenhamn och överallt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar