Now I don't care if someone says I'm foolish
cause while I'm here I'm singing from my heart
Hon är ju en gudinna. Lisa Ekdahl är tillbaka, nu på engelska. Jag var lite tveksam till detta då hon inte riktigt gjort sig själv rättvisa på engelska tidigare eftersom hon på svenska är en gudinna, ganska ensam av sitt slag. Lisa går sin egen väg, inte placerad i nåt fack för fem öre. På svenska har hon briljerat. Jag gillar dom tidiga skivorna lika mycket som dom senare. Olyckssyster är faktiskt en av mina favoriter.
Nu är hon så tillbaka med Give me that slow knowing smile som är ett mer avskalat album och där som vanligt Lisas skära och bräckliga röst står i centrum. Lisa har en av dom där rösterna som man blir glad av i själen när jag hör.
Lisa får också sällskap av Ane Brun på två av låtarna och Anna Ternheim körar på en annan.
Jag bestämmer mig för att det här är riktigt bra. Det är en skiva att lyssna på i hängmattan, på terassen med en avkopplande kopp kaffe eller på en tuffande tågresa. Det funkar lika bra.
Bästa spår: One life
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar