At first i don't notice you, or the colour of your hair, or your readiness to laugh

A girl takes pity on you:
she is Mother Theresa walking among the poor,
and her eyes have attained night vision.
In an orchard, drenched in blue light,
she changes your bandages and soothes you.
All day her voice is balm,
then she lowers you into the sunset.

I Trawl The Megahertz

Ja, jag vet inte hur många gånger jag hyllat den här låten. Det är ingen låt förresten, det är ett tillstånd. Varje gång jag hör den här låten påverkar den mig och nästan varje gång på olika sätt. Det är väl då en låt är att betrakta som magisk. För det här är magi, det är inte musik, det är inte poesi, inte ens ljudpoesi. Det här är lycka, nostalgi och melankoli på samma gång.

Det är fanimej inte klokt och jag förstår ju hur fattiga liv ni lever, ni stackare som ännu inte hört detta. Vill du kanske uppnå den här känslan som jag försöker beskriva så hitta skivan. Du kan bland annat hitta den hemma hos mig. Skriv, ring, telegrafera, skicka läderlappssignalen, eller bara kidnappa mig. Tag omedelbar kontakt så lyssnar vi på detta om och om igen (jag kan nämligen aldrig sluta höra på detta när jag väl har börjat) kom och lyssna och så kan vi dricka rabarbersaft och äta en kanelbulle tillsammans.