Lobotomerad panikpärs

Julstress och fläskfärs.

En kalibrerad stressgröt råder. Det räcker med att titta ut genom fönstret. Där nere är parkeringen överfull, platserna räcker inte till. Bilar står nästan travade på varandra. Regnet piskar på människorna där dom yr omkring. Som om dom inte visste bättre.

En hektisk lördag före julafton är folk inte riktigt kloka. Kom dom på i morse att det är julafton på onsdag?

Jag har vett att hålla mig inomhus idag. Jag lyssnar på EmmyLou Harris och hostar upp en lunga.

Det är såna här dar man kan sitta och fundera på saker. Till exempel hur den kommersiella radion fortfarande kan överleva. Jag hade oturen att hamna i en livsmedelsaffär häromdagen där en sån där äcklig kanal sprutade ut sin galla. "Höhö jag kom på att det blir ju nytt år nästa år igen höhö hoho hihi" halvskrek nån stackare dom hade klämt in i speakerbåset samtidigt som ljudnivån accelrerade när 10 000 fjompiga jinglar och reklam avlöste den stackaren.

Jag tycker synd om dom. Det är ju inte deras fel att dom låter som dom gör men jag har aldrig förstått varför det måste vara normen för kommersiell radio. Jag inbillar mig att bland dom där sorgliga typerna som måste stå och tala in stationens mantra och säga något klämkäckt och nonsensfyllt på 30 sekunder måste det ju finnas människor som faktiskt vill något. Eller? Jag vill gärna jobba med radio i någon form men på en kommersiell ökenkanal skulle jag aldrig stå ut.

Musiken är ju en sak som vi inte ens ska gå in närmare på. Jag förstår att dom måste spela sina 20 låtar som folk känner igen. Eller, nej det förstår jag förresten inte. Det är så dumt. Stationerna dumförklarar sina lyssnare men är man musikintresserad finns det ju andra kanaler än radion idag. Det är väl tur. Det oförklariga med allt är bara att det fortfarande finns en marknad för kommersiell radio. Jag kan inte fatta vem som vill höra på det, jag fattar det bara inte. Amen det är ju för att ha något i bakgrunden när jag jobbar säger nån. Jaha, så du lyssnar alltså på kommersiell radio för att du inte lyssnar?

Jo, det är väl grejen. Annars skulle väl fler upptäckt hur jävla illa det är om dom verkligen hörde på. Det är förstås tveksamt i en värld där ett tv-program med kändisar som inte kan åka skridskor toppar tittarlistorna. Man vet inte bättre och det är synd. För dom.

Jag trodde att grejen med radio är att ha något att säga och att få folk att lyssna men det är väl bara jag.

Det är den kommersiella radion som är en lobotomerad fläskfärs.

Den är lika dumförklarande som att springa runt och jaga julklappar sista lördagen före jul.

En panikartad jaktpärs.

Jag säger som Kjell sa.

Jag tycker om dig ändå lyssnaren fast du är så korkad.

Eller så kan man sjunga på den här fina visan en gång till.