Våra blickar visste

Vi möttes av en händelse.

Våra blickar träffade varandra.

Det var måndagförmiddag, solen sken och höstlöven var sådär magiskt gula den här dagen när jag stod och såg ut över nejden.

Där kom du, stannade upp och såg på mig.

Min blick flackade, något hade kommit in i dess synfält.

Som en mörk skepnad såg jag dig där.

I ögonvrån.

Min blick fastnade på dig.

Jag tittade upp, mötte din blick.

Jag log.

Du log försynt.

Vi såg på varann.

Jag såg på dig.

Du såg på mig.

Världen stannade upp.

Allt tystnade.

Tiden stod stilla.

Vi stod så ett tag.

Djupt försjunkna i varandras blickar.

Vi sa ingenting.

Rörde inte en fena.

Men våra blickar visste.

Förlorar dom idag är säsongen över en gång för alla.