Wind took my sail

Sitter här med en jätteskön halsbränna. Vad man gör då?
Tar ännu en kopp kaffe givetvis. Smartskaft.
-----------------------------------------------------------------------------------------------
Surfade runt och fann bilder av en viss folkhögskola. Dess område och byggnader. Jag tittade, mindes och skrattade för mig själv. Kavaljers, Arresten, Klostret, Gymnastiken osv... Hade jag någonsin varit så ung och har allt det där verkligen hänt?

Jag skulle vilja göra som Plura och skriva en bok om den tiden. Ingen skulle dock vara särskilt intresserad så den skulle sälja dåligt. Men jag skulle vilja berätta hur jag lärde mig att leva det där året på västgötaslätten och jag vill berätta om allihop som hjälpte mig med detta.
-----------------------------------------------------------------------------------------------
Pluras bok är utläst. Den är fascinerande och innehåller väldigt mycket mat. Plura verkar vara en sjutusan till kock. Han berättar om tiden från S:t Persgatan fram till nu. Väldigt utelämnande på sina ställen. Det är nästan som om han skriver utan att tänka på att nån läser, för att göra en liknelse som Kjell sa om Joanna Newsom. Alltså hon sjunger som om ingen hörde på. Lite så är det med den här boken eller så är det väl så att Plura helt enkelt ger blanka fan i vad folk tycker. Det borde ju alla sluta upp med en gång för alla för då blir livet enklare, jag lovar.
------------------------------------------------------------------------------------------------
Nu snurrar Sophie Zelmani i min cd-läsare. Jag har saknat den där rösten som tröstande viskar i öronen. Nu är hon tillbaka. Hon och havet. The ocean and me. Havet berättar. Havet är både svart och blått. Glatt och sorgset. Precis som livet.

Yes wind took my sail and i need to go where it blows.