Vi borde sluta oroa oss
Oro.
Det är en mycket otrevlig känsla.
Vi oroar oss ständigt. Jag med. När jag inte borde. Egentligen.
Jag oroar mig över allt möjligt. Över framtiden. Vad ska det bli av mig? Det jag är nu? Okej då.
Jag måste säga att jag trivs bra med tillvaron just nu.
Jag trivs med det mesta. Dessutom är våren på väg med stormsteg.
Det enda jag saknar är kvinnan med stort K. Jag träffade just den kvinnan en gång när allting stämde. Våra vägar möttes i den där lilla lilla hålan av alla ställen.
Möten i livet du aldrig glömmer.
Det här är det sista jag säger.
Nej, men det är en bra låt från L.T FISK:s julröda skiva.
Däremot är det här det sista jag skriver.
För denna gång.
torsdag, mars 15, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar