Jag tänkte börja skriva lite om de senaste skivorna som landat i min skivsamling igen. Jag brukade göra det förr och känner att den här bloggen borde avhandla något intressantare än bara fotbollsmisär.
Jag börjar med den platta som gått varmast under våren. Thåströms Kärlek är för dom. Det är en fortsättning av Skebokvarnvägen209. Fortfarande lågmält och ganska avskalat men här finns också de tunga molltonerna från Sällskapet, det projekt Thåström gjorde tillsammans med Niklas Hellberg och Pelle Ossler.
Efter nästan två månaders lyssnade av Kärlek är för dom kan jag bara konstatera att Thåströms musik passar utmärkt efter just fotbollsmisär eller andra orsaker att hänga med läppen. Det handlar nu inte bara om förlorad kärlek och nostalgi som var det som dominerade förra plattan utan Thåström kryddar det hela med dödsångest. Mörka demoner som dominerar. Det är som medicin vissa kvällar.
Detta är motpolen till Gessles lallande som jag också kan tycka om när det är sommar och grillen är tänd. Övriga 11 månader låter jag detta ösa på.
Tunga mörka molliga ångesttoner från Ebba-legenden vars röst som skär som en kniv, som han just sjöng om på förra plattan. Den skär verkligen som en kniv på Kärlek är för dom.
Dödsångestlåtarna hoppas jag inte riktigt är så allvarliga som Thåström sjunger. Jag hoppas att hans elektricitet inte alls snart är slut och att det dröjer innan han ska långtbort.
Kärlek är för dom är egentligen inte bitter om någon skulle tro det. Det är bara ett ärligt konstanterande. Så här är det ju.
Jag har glömt min första kyss men jag minns klart och tydligt hur jag fick Rolle Stoltz autograf.
Bästa spår: Över sundet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar