Om hur Annika Flams förstörde min dag

Jag lyssnade på Sommar i P1 häromdagen och förstår varför Pernilla August är så anlitad i ljudboksbranschen som hon är.

Hon är ju inte bara en fantastisk skådespelerska. Hon har dessutom en mjuk och len stämma som passar sig utsökt i radio. Hon berättar på ett fascinerande och intressant vis som fångar lyssnaren. Hon pratar om sin barndom och uppväxt. Om Star Wars, om Ingemar Bergman om teatern. Om hur hon var nära att sluta som skådespelerska.

Hon berättar faktiskt som om hon menar vad hon säger. Det är inte alla som lyckas med det. Hon skulle göra nattradio, tänker jag. Hon har en tröstande röst som jag vill somna till. Jag får nog införskaffa några ljudböcker.

Bra musik också, Björk och Monica Zetterlund.

En annan sak. Om en person som inte alls borde finnas i radion, som inte alls berättar på nåt fängslande vis eller är intressant. Annika Lantz. Jag tänkte se på Rickard Olssons talkshow som visas varje kväll efter OS-sändningarna eftersom Kattis Ahlström bara blir vackrare och sexigare med åren, och så pratar hon en såndär lite akademisk, smådryg stockholmsskånska. Ja, den är kanske inte så vacker men jävligt sensuell. Men så satt Annika Flams där och tog som vanligt större plats än hon borde. Förlåt mig, men jag kan bara inte med människan. Så långt ifrån en len och tröstande röst som Pernillas man kan komma.

Jag tänker mig att det här är skönheten och odjuret. Pernilla, med tanken bakom orden och Annika som flamsar utan att tänka alls.

Hennes flams förstörde hela min dag. Eller åtminstone kväll.

Till sist. Jag har inte nämnt den alls. Förrän nu. För det är IFK Norrköpings mest ödesladdade match sedan den 28/10 2002 ikväll när man tar emot Gefle. Jag vill bara inte vara med om samma tysta Idrottspark ikväll efter slutsignalen som då och jag vill inte se såna här bilder igen.