Varför utsätter man sig för frivillig förnedring?
Varför pissar laget i ens hjärta på sina supportrar?
Varför blev jag överhuvudtaget intresserad av fotboll??
Varför kan det inte vara EM hela tiden så man slipper den här skiten?
IFK Norrköpings ökenvandring i Superettan följs av ett års förnedring i den högsta serien.
Utspelade av Sundsvall på hemmaplan. IFK hängde inte med i gästernas kvicka kortpassningsspel.
IFK hängde inte med mot ett Sundsvall som vann sin första bortamatch i Allsvenskan på fyra år.
Sanningen skär som en kniv i våra IFK-hjärtan, sanningen som säger att IFK Norrköping inte håller allsvensk kvalité någonstans.
Men, IFK Norrköping har det lag man förtjänar.
Spelarna gör väl så gott dom kan får man förmoda. Ikväll fick dom ta mycket spott och spä från läktarna men vad ska dom göra?
Dom har inte kvalitén som krävs men buropen och svordomarna borde gå till de som sitter högre upp. Från lagledning till styrelse men det som är slående i match efter match är att IFK Norrköping inte verkar ha någon spelidé what so ever. Allt verkar gå på chans. Det går inte.
Och jag saknar känslorna på plan. Allt känns bara så lojt, det var bara målvakten Bakiu som visade känslor då han dängde skånken i målställningen efter det taffliga 0-2 målet.
Om jag kunde skulle jag avsäga mig supporterskapet men jag kan inte.
Det är ett gift och jag skulle behöva läggas in på torken.
Nästa år har IFK en svindyr ny Idrottspark med plastgräs.
I Superettan.
Hösten kommer att bli mörk.
onsdag, juli 02, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar