Film & musik

Harrys döttrar. Lena Endre och Amanda Ooms.

En film om prövad syskonkärlek. Om ett familjedrama som flyter upp till ytan. Om förtvivlan och lycka.
På samma gång.

Fängslande drama. Nåt av det bättre jag sett på sistone.
Tack för det.

Gillade också musiken i filmen. Det lät väldigt centrifugisk.

Jag hann också med Inga tårar. Persbrandt & Rapaport. Alexandra är faktiskt lysande.

Stundtals.

Persbrandt var nog mest trött. Det är hela filmen. Per Graffman som jag minns mest för sin roll i Rederiet för evigheter sedan är tröttast av dem alla.

Snark.

Men så vaknar jag, ser Anna Järvinen på Crescendo följt av Singstar-fest.

Nu är rösten sprucken.
Jag anar en nalkandes förkylning på kuppen.

Detta rimmar ju.
Säger du.

Nu.

Okej. Jag slutar genast.

Som allra senast.

Äh.