John Cleese, Priscilla Hernandez & Hannibal Lecter

Sommaren 2007 är inte sol och bad.

Den går i filmens tecken.

John Cleese.

Komedins världsmästare.

Jag såg "And now for something completely different" eller Livet e python som den så fyndigt heter på svenska. Jag är lite tudelad kring python-humorn. Stundtals håller jag på att kasta mig baklänges och göra en frivolt i soffan trots att jag sett detta ett antal gånger tidigare och ibland är det nästan bara att jag vill trycka på nästa-kapitel-knappen på fjärrkontrollen.

Men jag älskar sketchen med den döda papegojan, det är väl om något en av komedins mest odödliga klassiska sketcher och naturligtvis "skogshuggarsången" och Cleese som instruktör i hur man anfaller med frukt.

Efter filmen, fortsätter jag med ett avsnitt från Fawlty towers eller Pang i bygget.
Det är sällan jag skrattar så mycket som jag gör när jag ser "The Waldorf sallad" där gästen vill ha drinken "screwdriver" varpå Basil kommer ut med en skruvmejsel..

'so nothing to drink then, just a couple of screwdrivers?'

Det här funkar verkligen såna här dödstråkiga regndagar när man inte kan göra någonting utanför lägenheten, ja om man inte vill bli dränkt som en katt vill säga.
John Cleese & Connie Booths mästerverk. Nästan den roligaste tv-serien nånsin.

Sedan knäpper jag av.

Lyssnar på ett mästerverk med Priscilla Fernandez aka Yidneth.

Women of Ireland tragedy.

Den måste vi spela i Centrifug när vi kör igång i september.

Priscilla hittar du här


Till Centrifug inkommer det mejl om att vi har dragit högsta vinsten i det stora lotteriet och konstiga meddelanden på tyska. Kanske någon tysk som tycker att vi borde spela mer Kraftwerk eller Rammstein. Jag vet inte. Jag kan inte tyska.

Jag är numera för lat att gå dom 100 metrarna till videouthyrningsaffärn utan får filmer hemskickade rätt in på hallmattan. Den här sommaren är hittils filmens och jag kan se dom när jag känner för det. Behöver inte stressa till viddjostället dagen därpå. Skönt. Mycket skönt.

Idag såg jag mig igenom Jan Troells Så vit som en snö och ännu en i raden av Beck. Vilken i raden vet jag inte. Kanske var det nummer 18. Trist var den i alla fall. Flickan i jordkällaren. Bland dom nyare Beck-filmerna har dom alla varit lika trista med ett undantag. Den japanska shungamålningen. Den var faktiskt helt lysande och spännande hela tiden och Jan Malmsjö gör en underbar roll. Den ska du se om du ska se en Beck i sommar.

Jo, det ska du.

Men jag har läst också. Jag slog nåt slags rekord i att läsa ut en bok. Jag har kanske en 3-4 böcker som jag har börjat läsa men alltid tröttnat. Kanske beror det på den där kurslitteraturen jag var tvingad att läsa det senaste året. Å andra sidan kan man knappast säga att jag nånsin varit en sån där bokmal. Snarare musikmal. Camilla Läckbergs Olycksfågeln tog mig bara en halv vecka. Om ens det. Och efter det en bok jag fick i julklapp - kanske julen 96? Thomas Harris The silence of the lambs och nere på stan hittade jag nu Hannibal till fyndpris. Filmerna är ju legendariska och visst, det är Anthony Hopkins jag ser där i alla bilderna när jag läser om Hannibal Lecter.

Så ser sommaren ut. Film, musik och böcker.

Det får duga, så länge.