Björk - Volta

Björks Volta.

Den inhandlades idag på Vaxcupan i Norrköping. Jag tyckte jag var värd den efter en hel dags skolarbete.

Å andra sidan är en skiva varje vecka inte så klokt ekonomiskt sett. Förra veckan Hans Appelqvists nya också nu Björk. CSN kommer snart som tur är.

Björks Volta är först och främst ett konstverk eller om det bara är konstigt. Alltså själva konvulutet. Det är julrött fast känslan är ändå påsk. Björn ser ut som ett påskägg på ett klistermärke som måste tas bort för att få fram själva skivan och sedan får man gå på jakt likt som man gjorde när man letade påskägg för att hitta texterna.

Musiken är väldigt Björkisk. Hon är garanterat den coolaste Björk som finns. Dom andra brukar bara ge pollen. Björk Gudmundsdottir orsakar inte pollen. Hon har någonting i bollen. Det är inte galenskap. Konstnärligt eller konstigt? Nej, Björk är och förblir ett geni.

Som vanligt experimenterar hon friskt. Ljuden och oljuden blandas i en skön symbios. Här finns ljud som dånar och dänger och samtidigt ekar Björks röst överallt. Jag saknar dock Björk på isländska, som på Medulla från 2004. Hennes röst på isländska är rent av förförisk. Vill höra mer.

En första lyssning på Volta ger kanske inget rättvist omdöme så här direkt men jag gillar ju Björk och har svårt att se henne göra något dåligt och är därför subjektiv värre. Fast å andra sidan behöver jag ju inte vara det eftersom allt Björk gör är bra, främst beroende på att hon hela tiden vill pröva nya saker skulle jag tro. Visst finns det automatiska soundet av Björk där men samtidigt känns hon alltid ny och fräsch. Skivan är som en löpeld, som ett rinnande Niagara, ett ljudkollage som aldrig tar slut. Dom märkliga ljuden i musiken blandas med något som låter som Åke Hodells "Djurgårdsfärjan över floden Styx" från 1973. Kanske borde vi mixa samman dessa två till en sommarkräm i vårens sista Centrifug.

My Juvenile, The dull flame of desire (som i ursprunget är en dikt av Fyodor Tyutchev) och slutparten av Earth intruders är det jag fastnade främst för på första lyssningen. Fast Pneumonia var också gudomligt bra.

Jag gillar hur hon utforskar alla ljud. På Volta är det en ton från orientaliska instrument som stundtals briljerar. Fast främst är det förstås rösten. Det är den jag är fullständigt förälskad i. Helst på isländska men engelska duger lika gott.