Han är en av dom där artisterna jag alltid vill ha mer av. Nya skivan heter Ljudet av tiden som går, det är ett totalt avskalat akustiskt album som alla artister med självrespekt nuförtiden tycks göra. Mauro har gjort det och självklart är det briljant. Jag blir dock lite orolig över sista spåret på skivan som heter Dags att säga att adjö. Det hoppas jag verkligen inte. Mauro ska finnas och i min värld har hans låtar alltid funnits. Han har ofta satt musik på tillvaron och besjungit om alla flickorna. Om Sarah och om Eveline. Och om Jackie och en hel drös onämda.
Hans låtar har alltid funnits där och den första cd som blev starten på min skivsamling var dr space dagboken från -91. Bara en sån sak.
Mauro hörs överallt.
Nya plattan är just ljud av tid som flytt. Det är historier från barndomen, självklart massor med gamla förlorade kärlekar. Det är en berättande Mauro på skivan. Han berättar historierna, ofta dom som flytt. Nostalgi och melankoli. Underbart.
Mellan en far och en son, Mitt land och Bara en drink till är bästa spår.
En av dessa spelas i Centrifug på tisdag liksom en låt från hans bästa album.
Vilket?
Lyssna på tisdag, www.studentradion.nu klockan 22 så får du svar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar