Hockey & Paddy

Har beskådat säsongens första hockeymatch ikväll. Släntrade ner till O'learys som visade Brynäs-Timrå. Jag höll på att gå hem efter 2 perioder men något höll mig kvar. Vilken tur. Brynäs vände ju och vann med 4-3. Jag var faktist inte ensam om att jubla när 3-3 och 4-3 föll.

Brynäs är väldigt hypade i år, jag hade svårt att förstå detta faktum av vad jag fick se i period 1 och period 2. Uruselt faktist eller skitdåligt som Tommy Sjödin sade i pausen.

Men något hände. Antagligen var det mannen här till höger som valde rätt ord. Boorken har gjort ett vinnarlag av Brynäs. Vad han sade? Ingen aning med ord som bänkad & transferlista fanns nog med..:)

Ikväll kopplar jag av med Paddy Mcaloons "I trawl the megahertz igen" och Yvonne Connors berättande röst. Den här låten är över 22 minuter lång och jag kan lyssna på den hur många gånger som helst.

Hela skivan är lyriskt bra men just detta titelspår håller mig kvar. Det handlar nog inte bara om hennes röst, om Rick Standleys trumpetspel eller Gerard Presencers spel på klarinett och sax. Det är helheten som talar. Dessa 22 minuter berättar något.

"Hapiness is only a habit" Det handlar om livet självt. "12 days in Paris and i'm waiting for life to start" Den känslan fångar mig i det här stycket för jag vet precis hur det känns att vara i Paris i 12 dagar men jag väntar ännu på att livet ska ta sin början. Jag har aldrig varit i Paris men ändå. Känslan är där.

"Lord you gave me nothing, then you took it all away"

Allt är historier samlade av Paddy som lyssnade sig igenom sin ögonsjukdom. Han lyssnade sena kvällar på samtalesprogram i den brittiska etern.

"I trawl the megahertz"

En tröst i natten.