In från regnet 2.0

Det är en regnig fredag i Norrköping. Som gjord för att sitta inne och plugga. Vilket jag självklart inte har gjort.

Överhuvudtaget.

Jag har gjort precis allt utom att plugga. Jag är inget bra för mig själv, som Plura sjunger. Nej, det är jag sällan. Hemtentan ska vara inlämnad om en vecka klockan 17. Hittils har jag lyckats
få ihop en sida men jag har läst bedrövligt dåligt. Jag vet inte varför. Ämnet är inte så urbota tråkigt men ändå är jag 100% omotiverad. Dessutom drar grupparbeten med projekt och uppsats igång runt hörnet. Nåja på måndag kanske...
--------------------------------------------------------------------
I morgon är en annan dag. En konstig sådan. Det blir sista resan till Malttorpet. Resan därifrån kommer kännas ännu konstigare. Sedan 1973 har stugan hyrts av familjen, nu är det slut på gamla tider. Jag glömmer aldrig somrarna där. Kommer att tänka på en textrad av Andersson-Wij. Barndomens allra sista sommar. Jo, den upplevdes också där, jag vet bara inte när. Barndomen. När tog den slut? Jag känner mig ibland fortfarande som den där lillkillen med toppluvan på sned som är helt vilsen i tillvaron.
---------------------------------------------------------------------
Jag har skaffat digital-tv via boxer. Jag tröttnade på kabel-teves utbud där det i stort sett på alla kanaler jag zappade emellan var spelprogram med någon pårökt fjamsapa som pratade hysteriskt. Boxen erbjuder mig nu istället film och sport. Jag har saknat Canal+.
---------------------------------------------------------------------
Så såg jag Små mirakel och stora. Peter Haber som hemlös alkoholist. En ganska småtråkig film med få höjdpunkter. Inget vidare mirakel således. Filmens ledmotiv, Bob Dylans 'Not dark yet' sjungs av Tuva Novotny och överraskade rejält. Har inte den blekaste aning om hon håller på med musik. Om inte så borde hon göra det. Vacker röst.

Om två veckor är det Kulturnatten här i Norrköping. Jag längtar till Eldkvarns spelning på Flygeln. Tills vidare landar Svart blogg i min cd-spelare.