Först OS sen kommer våren

Om ca två veckor börjar Vinter-OS i Turin. Vinterns olympiad är aldrig lika kul som sommarens men visst, timmar blir det i soffan när dom blågula blir blå och gula. Igår satt jag och undrade varför inte bandy är med i Vinter-OS när landhockey är med under Sommar-OS.

Hockeyn blir som vanligt kul, hypningen är total. Guld, guld, guld och Foppa är kung. Foppa kanske är kung men Tre Kronor med denna "gyllene årgången" som dom kallas med Foppa, Sundin, Näslund och Lidström har aldrig vunnit och dom gör det inte i Turin heller. Anledningen denna gång är kanske inte att dom kommer göra bort sig som i Salt Lake eller Albertville men motståndarna är minst fyra år bättre än i Salt Lake. Kanada vinner - ganska komfortabelt skulle jag tro. USA-Kanada är mitt tips på final. Bakom får Finland, Tjeckien och Ryssland göra upp om bronset. Tre Kronor går till kvartsfinal där man inte räcker till.

Medaljerna tas nog dom flesta av Anja i utförsåkningen. Fyra medaljer blir det och av dom ett guld som Anja tar. Hon tar säkert också ett silver eller brons. Brons får vi också i Curling och ett silver i Sprint. När OS väl är slut i slutet av februari kan vi äntligen börja se fram emot våren på allvar. Det känns att det blir lite ljusare för varje vecka nu vilket är skönt men det är inte bra på långa vägar.

Laurie Anderson spelade Kjell i Eldorado i torsdags. Jag hade inte hört Laurie innan, tror jag. Hennes berättelser och den drömska musiken satt som en smäck i vinternatten. Det vill jag höra mer av. En skiva med Laurie får det bli. Sen kom Björk på Isländska! Jag har alltid fascinerats av Island och språket det är ju sagornas språk. Fler artister från Island vill jag höra, var finns dom?

Det gick en teve-serie från Island nån gång på 90-talet som jag gillade. Landskapet där vill jag uppleva nån gång. Ja det är ganska mycket som jag vill göra som jag aldrig gör. Men Island. Ja det får bli av.

Laurie & Island snarast.

Kräkmedel

När man har tråkigt hamnar man zappandes framför teven. Det sker oftast en söndagskväll. Denna kväll innebar det att jag råkade se 3 sekunder av Big Brother. BB kallas det av kidsen som tyvärr har fått för sig att dom vill titta på skiten. Jag tillhör kanske dom få som fortfarande tänker på barnafödande när någon säger eller skriver BB.

En fascinerande tanke vore att någon gång kasta in några tänkande människor i Big Brother. Tänk er professorer och poeter som nätterna igenom satt och diskuterade intressanta saker framför kameran.

Tyvärr skulle ingen titta.

Ingen vill idag se diskussioner om Hemmingway eller Strindberg.

Människan vill nämligen se andra göra bort sig i ytligheternas ytlighet.

Men varför är detta så populärt, år efter år efter år? Varför är vi inte fler som stannar upp, känner kräkmedlet göra sin verkan och byter kanal innan stämbanden hostas upp?

Varför är detta så intressant? Jag vill ha svar men är rädd för att jag aldrig kommer att få dom. Jag föreställer mig nämligen att dom som följer detta inte har roligare än så och inte har något svar på varför dom ser på detta. Dom tror nämligen att det är underhållning och dom tror även att det dom ser på är bra och i vissa svårare fall att det är roligt.

Sex & Silicon.

Det vill folk se på bästa sändningstid i en värld när en naken bakdel för bara 10-15 år sedan nästan krävde regeringsskifte.

Det är tur att vi har ett val. Men det är många som inte tycks tro det.

I morgon står det på löpsedlarna: BIG BROTHER-FELIX GÖR EGEN KETCHUP
eller BIG BROTHER-STURE VILL HA TILLBAKA SIN OST

På 80-talet fanns det inga nöjessidor på fläskpressen. Det kallades "Bekantas Bekanta" och handlade då om alla såpor.
Nu är det doku i såpa med skandaler och vandaler som går nakna i sandaler.

"Naken-Janne" vilket jävla namn. -Hej, det är Naken-Janne, du jag vill beställa bord.

Det får han också för bara du ens nämts i det som kallas media så får du vara med. Åtminstone i en kvart. Alla vill bli en kändis, en gång i tiden fanns dom som ville bli kända för någonting. Idag är det bara känd som gäller. Det kvittar liksom vad fan du tvingas göra.

Nej släng in Dick Harrisson och Herman Lindqvist. Då skulle jag titta. Inte alltid men nån gång. Det hade blivit intressant. Varför sänder dom inte Hermans Historia nu för tiden? Var det för dåligt med silicon och skandaler under Digerdöden? Nåja, nu hade jag ju i alla inte tittat om Kanal 5 producerat detta. SVT har inte tappat all sin trovärdighet riktigt ännu.

Härmed beställer jag mer program och berättelser ur historien. Det är fan så mycket intressantare än vad som sker i dag på bästa sändningstid i en TV-kanal som du för längesedan borde glömt namnet på.

Skrävvel-DM och Boork

Brynäs. Nio raka. Helt plötsligt, har världen blivit galen? Vadå blivit?

Nåja, ibland är det kul att ha rätt. Så här skrev jag i bloggsmörjan den 29/11 2005:

"Nu har Boorkens hårda nypor börjat verka. Tre spelare har fått foten, det är upprört i Gävle. Så här har ingen gjort förut. Det ser inte bra ut, det kan jag säga men ändå har jag en liten, liten känsla av att Boorken kan få ut något bra av detta på sikt. Klarar han och Brynäs kvar att överleva i år kan laget och klubben kanske bli något för ett slutspel om några år"

Klart är att Brynäs har överlevt, jag tittade just i statistiken och såg att under 2006 har Brynäs en enda förlust. Slutspel är för första gången på flera år något som kan nås. Det är ganska kul att läsa diverse krönikörer i den där tramspressen.

Att vända kappan efter vinden alltså, när Brynäs förlorade med 8-1 i Linköping skrev vissa klottermurvlar att Boorks grepp i Brynäs skulle sluta i kvalserien, ja man skulle även åka ur och att Boork hade fått hela spelartruppen emot sig. Nu verkar det ju vara precis tvärtom. Han har fått HELA laget på sin sida, dom har käkat upp hans spelidé och plötsligt är man ett vinnande lag. Detta får jubelpressen att hylla samme man som tidigare hängdes ut och skulle få sparken, enligt klotteraporna alltså. Nu är Boork ett geni. Jojo, vända kappan efter vinden var det..Själv trodde jag inte heller på Brynäs.

Alls.

Det ska sägas.

Jag trodde laget skulle få kvala även detta år men att en ljusning var på sikt om hockeyfolket i Gävle hade lite tålamod med Boorken. Ljuset kom tidigare än anat. Helt rätt fick jag förstås inte även om jag i Skrävlar-SM gärna vill hävda det. Jag trodde ljusningen skulle komma kanske om ett eller två år. Det kom snabbare. Brynäs spelar om en plats i slutspelet redan 2006.

Fast hockey är ju rätt ointressant egentligen...eller hur?

Snart börjar fotbollssäongen att vakna till liv. Två veckor kvar till första träningsmatchen med Snoka. Frågorna är många och nyfikenheten stor. Täng om Jingbladh kan få samma fart på IFK som Boorken fått med Brynäs på senare tid.

Jag ställer mig dock lite tveksam. Visst finns rutin och ledaregenskaper på en del i dagens trupp, men på vilka fötter finns egentligen dom där individuella skickligheterna som gör att ett lag lyfter från den grå massan? Jag kan inte se dom idag och jag har svårt att tro att ett lag utan 3-4 spelare med den där spetsegenskapen verkligen kan lyckas. Fast det kanske kommer, ännu är det långt till seriepremiär och Jingblad är säkert inte dummare än att han ser vad som behövs. I dagsläget ställer jag mig tveksam till om 2006 blir så mycket bättre för IFK än 2005. Det är förstås svårt när man inte sett laget i aktion ännu. Efter några träningsmatcher vet vi bättre och jag hoppas kunna vara lite mer positiv till IFK:s chanser efter att ha sett det.

Jag vill gärna inte återkomma framåt maj-juni och skrävla över att jag tippade ännu ett år i misär. Det vore tragiskt. Den här gången hoppas jag ha dunderfel.

Å andra sidan var nog mina tankar om Brynäs i november mer en förhoppning än en förutspåning...

Varför jag inte gillar vinter

Jag tittar ut och undrar om det verkligen ska komma en ny årstid. Det är mörkt och kallt just nu. Jag tänker på vinter och skulle vilja lämna in en motion till Kung Bore om att jag vill avskaffa vinter. Varför? Här följer Några punkter:

*Istället för vinter inför vi sommar året om. Hela tiden.

*På vintern kan du inte gå ner till havet och höra vågskvalpen mot bryggan.

*När det är vinter och du går ut i dina finslipade sneakers och snön faller mot asfalten och det bildas en blöthal massa som får dina blanka fotsulor att göra looping. Detta kan vara kul när du är liten men knappast efter du fyllt 23½.

*Efter snöfallet kommer blaska och gegga varpå denna gegga fryser på och det blir knögglig is när du fortsätter att halka och minst 48 bilar halkar av vägen.

*Hur vore det om du kunde använda dina sommarsandaler och gå i kortbyxor just nu. Hur är du klädd? Tjocka tröjor lager på lager på lager som ofta börjar klia så fort du går inomhus.

*Bär du glasögon? Då har du märkt hur dom immar igen fullständigt när det är kallt ute och du går in i värmen så du ser ingenting och fumlar efter klädhängaren.

*Bor du i eget hus med egen uppfart måste du åtminstone ett par gånger varje månad ta fram snöskyffeln och skyffla bort detta tramsiga snöfall. Särskilt oroligt är detta när det faller och fallit blytung blötsnö.

*Grilla. Visst är det helskönt att grilla. Det går gievtvis att grilla nu med men jag tror inte du får samma känsla som en varm julikväll.

*Ljuset. Eller snarare mörkret. Tänk om vi hade juniljus året om, hur vore det?

*Fotboll. Live. En skön sommarkväll på en fotbollsläktare nära dig. Hur skönt skulle det vara att gå på fotboll ikväll? Och sen finns det dom som tycker att Sverige borde spela mellan augusti och maj istället för april och oktober!

Dessa punkter tar förstås aldrig slut, fortsätt gärna. Jag avslutar med en sån där skön sommarbild från en fotbollsarena nära mig.

Slasksblaskets årstid

Slask och blask. Slaskblask eller blaskslask. Vilken sörja och gegga. Jag halkade fram med mina kassar genom stan. Det här med vinterskor hade kanske varit en fördel, just en sådan här dag. Förra vintern gick jag in i en butik och köpte ett äpple innan jag hade en föreläsning. Sedan stod jag på öronen i ishalkan utanför och äpplet rullade all världens väg. Vilka reflexer man ändå har när man ramlar så där, ja om man nu inte slår sig fördärvad vill säga. Jag studsade upp från isen och fortsatte att gå mot föreläsningslokalen som om ingenting hade hänt. Varför känns det så pinsamt att dratta på ändan? Jag vet inte ens om jag tycker att det är så men av någon anledning studsar man upp och ser sig oroligt omkring. Nähä inte har jag ramlat inte, ha haaha. Och så går man vidare med beslutna steg. Märkligt beteende får jag säga och det sker helt reflexmässigt. Men den där årstiden när vi slipper halka och falla omkull på grund av otrevliga isfläckar får gärna komma snart.

Sådan här himmel längtar jag efter

Vår, Värme och Vackert Väder. På tal om många v:n fast dubbla såna. WWW alltså. Jag tipsar om skön musik från Finland. Jarkko Hietanen. Han kanske är släkt Janne? Vilken Janne? Janne Hietanen alltså. Backklippa från Finland som spelade i IFK. Eller klippa och klippa förresten. Vet inte om han spelade heller för den delen. Skitsamma, på http://www.archive.org/details/sc00154 hittar du musiken. Han kallar sig Yasahi och gör atmosfärisk ambientmusik. Gillar du Sophie Rimheden? Alla ni som nu inte räckte upp en hand, ni kan faktist ta och..ja gör något annat då. Ni som är kvar kan titta in på http://www.archive.org/details/rwb001 där finns två låtar med Sophie som inte finns på skiva. Dom är från 2004 och är väl värda en nedladdning. Jag hittade en konstig mix av Sophie på Kristianstadsbladet också..den länken har jag förlagt nu. På Maxi-singel fann jag en remix av Carolas dåtida "Främling" med Sophie och Håkan Lidbo. Den var speciell.

Nu är kvällen snart här, i filmrean har jag hittat fyra olika filmer som jag vill se. Ikväll blir det nog en av dom, frågan är vilken. Skivrean är också över oss nu. Den är farlig, alldeles för många bra skivor till för rimliga priser. Jag letar efter något spännande i bokform också. Har Henning skrivit något nytt efter frosten? Nej det var ju innan. Höhöhö.

Nej nu får det vara nog. Du har ju redan slutat läsa i vilket fall.

Om Sven-Goran och tjusningen med ENTER

Återigen faller snön utanför. Den här vintern tar visst aldrig slut. Inte för att jag har någon sådanförhoppning så här i slutet på januari men i alla fall. Snö, snö, snö. Drivorna hopar sig. Ett stilla snöfall har jag egentligen ingentig emot om det inte vore för att jag vet om att snöplogen alltid far omkring här och skränar efter klockan 03 så man knappt kan sova. Dessutom tar det över en timma att skotta området utanför och att lyssna på en snöplog kan vara rätt trist. Särskilt om man vill sova.

"Svennis" har meddelat att han slutar som förbundskapten i England efter VM. Man kan väl inte påstå att den brittiska pressen haft ett gott öga till honom även om han i vissa fall har sig själv att skylla. Pengar och Kvinnor gör honom galen men han är tillika en av världens skickligaste managers. Åtminstone var han det när han vann ligan i Italien med Lazio. Tidningarna i England är dock i magstarkaste laget ibland. "Det kan bara ske i det här landet", lär Sven-Göran ha sagt om pressen där. Jag såg ett komiskt uttalande från en av tidningarna att "Han har skadat Engelsk fotboll och det är hans skyldighet att ge England guld i VM"

Jisses.

Självinsikt har ju England aldrig haft med sina fotbollslandslag som vann VM 1966 och sedan dess tror man i England att dom alltid är bäst. Det är ungefär som med sittplatspubliken på Idrottsparken...

För övrigt tillbringade jag kvällen framför en engelsk ligacupmatch där Arsenal ledde semifinalen mot Wigan men klantade till det å det grövsta i sista matchminuten och förlorade. Det är ändå tjusningen med idrott, allting kan hända och det är inte över förrän den feta damen sjunger. Man älskar dramatiska matchavgöranden, nästan alltid. När det drabbar dom lag man har kära är det inte lika fascinerande.

Har du sett vad stiligt uppdelad texten är denna dag? Jag tänkte sätta lite stil på denna flamsblog istället för ett enda stort hopkok av gröt som det var tidigare. Eller det var snarare så att jag är för lat att trycka ENTER.

Nu gjorde jag det igen.

Titta så tjusigt.

Nu har jag nog kommit så långt det går för i dag.

Jag avslutar med att slänga in en onödig bild på en skojig rauk.

Jag tror inte den är släkt med Stefan Sauk.

Godnatt.

CSN och dödgrävarfotboll

Fick brev från CSN idag. Dom vill ha pengar. Jag får lust att skriva ett välformulerat brev tillbaka att den summan dom vill ha inte kan beviljas. Men så får man inte göra och då skickar dom säkert Farbror Fogde efter några ytterligare välformulerade och otrevliga brev. Det andra som damp ned från posten var trevligare. "Tonefilm" med Hans Appelqvist. Den njuter jag hela veckan.
Dagen gick vidare med några jobbansökningar. Hittade för en gångs skull några intressanta och spännande jobb denna måndag, såsom några tjänster vid Kolmårdens djurpark. Det vore intressant, jag har nog bara varit där två gånger tror jag.

Kvällen fortsatte med en urtrist fotbollslandskamp mellan Sverige och Jordanien. Fotboll kan verkligen vara urbota urtrist och ointressant emellanåt. Det är ofta meningslösa landskamper i januari på andra sidan jordklotet till skillnad från glödheta VM-matcher i ett brinnande och kokade Tyskland om fem månader. Roland Andersson hade visst uttryckt sig nedlåtande om kvinnor enligt den där fläskpressen, det tyckte inte Roland Andersson och bojkottade all svensk media. Sedan gick Roland ut och bad om ursäkt för något han alltså inte tyckte att han hade sagt. Knepigt? Jomen drygskånska kan vara rätt knepigt. Igår filosoferade jag om sommar. Jag minns mina barndomssomrar i sommarstugan. Det är något speciellt över den. Där finns ingen elektricitet, jag tror där i ligger mycket av tjusningen. Att tillbringa bara några timmar där i stillheten utan stress och bara gå runt i området, exempelvis i den stora kohagen som numera är en tjurhage. Passera den gamla källaren och pumpen där vi hämtade vatten förr i tiden. Torpet och bodarna har tusen historier, jag vill höra dem allesammans. Dasset har också en egen historia, tyvärr höll det på att rasa för några vintar sedan så det byttes ut. Det bodde bålgetingar där första året så det var ingen som sket. Kanske getingarna. Bland ängarna och skogen bakom stugan gick jag ofta som liten grabb, jag var Indiana Jones och Zorro på en och samma gång i den vilda kampen mot dom snåriga buskarna. Ibland stötte jag på fienden i form av en surrande geting. Då sprang jag. Långt. Nere vid sjön badade jag länge och ofta. Ett år hade bryggan slitit sig loss från alla finska turister som campade. I gräset låg jag ofta och lyssnade på den gamla antika bandspelaren men ibland stängde jag av och lyssnade istället på alla lätena från skogen, från himlen och från bondens djur. Det var kor som råmade, får som bräääkte. Det fannas också en galen tupp minns jag som galde som en galning. Höjdpunkten var när bonden släppte ut alla korna i hagen utanför stugan. Ibland var jag orolig att det urantika staketet som bonden aldrig lagade skulle brista. En gång hade faktist familjen kommet hem till stugan en eftermiddag och funnit betande och idisslande kossor utanför stugan. Det var före min tid. Ibland knäckte dom det usla staketet när dom betade på vår sida av staketet. Gräset är tydligen grönare på den andra sidan. Under dom ljusa sommarkvällarna stod jag nere vid grinden och gav korna gräs. Jag hörde hur dom viskade "du är en snäll pojk du, erat gräs är ju så otroligt mycket smarrigare än det torra vi erbjuds här i hagen" Dom där stunderna kommer aldrig tillbaka men minnena är oändliga och kan aldrig försvinna.

Nattglimmer

Nattglimmer. Nej det är inte ett försök att vara överdrivet överpretantiös här i bloggyttjan utan en titel på Patrik Torssons verk. Nattglimmer, ett böljande musiklandskap där vågskvalpen slår mot örat och jag börjar tänka på sommar. Sommarnätterna och deras glimmer. Jag saknar dom och längtar. Snart, snart. Nej inte så snart men snart. Lisa Ekdahls "Pärlor av glas" värmer min stereo annars. Det är lite fruset just nu, snöyra under helgen och iskalla vindar som for in under kragen. Svinkallt. Gråkallt. Vidrigt. Jag fortsätter att drömma om sommaren. Gröna ängar och ljusblåa skyar. Jag drömmer om torpet. Står det kvar? Ja det klarade ju Gudrun utan att ett enda fönster hade blåst ut. En tegelpanna hade lossnat, det var allt. Jag saknar svalornas landningsbana när dom far in under pannorna. Jag saknar nästan flugor,mygg,getingar & blinningar. Nej förresten, där går gränsen. En enslig sommarhumla kan jag sakna men inte getingarna. Jag står dock gärna ut med att vifta bort en och annan för allt det andra.


Jag läser nöjesnyheterna. Dom är också uppköpta. Tycks det. Alla är uppköpta idag. Patrik Torsson är det inte. Möjligen av något rederi. När Patrik Torsson inte är till havs så gör han störtskön Electronica. Han skriver också jams och trams på sin Blog. På hela sajten kan du också läsa om allt han har gett ut och ibland ladda ner nya saker via bloggen. Patrik Torssons mixar med ljudlandskap och talet gillar jag skarpt. Liksom Hans Appelqvist. Jag väntar ivrigt på att "Tonefilm" ska dimpa ner på hallmattan. På skivan har han mixat sina ljudkomposer med svenska filmklassiker. Jag känner att jag har skrivit om det tidigare. Då gjorde jag det igen. Dessa båda ljudkonstnärer som labbar med ljud upptäckte jag i Eldorado. Kjell Alinges klassiska program från 80-talet som nu är tillbaka där det hör hemma. I radion. 10 års frånvaro (med undantag sommaren 2002 då han sände Niagara) Det var där han spelade Appelqvist första gången. Antagligen först i radio. Nu sänder han på torsdagskvällar i P2. Dom mörka vinterkvällarna blir plötsligen mer njutbara. Än mer njutningsfulla blir dom från måndag då min favoritserie Frasier är tillbaka i Kanal 5. Nu har jag jamsat klart för idag. Tack för ordet.

Vinter

Snön faller och vi med den som Lundell besjöng. Just nu vräker den ner utanför mitt fönster, det har den gjort under hela dagen. Efter jul och nyår hoppas jag alltid att vintern ska springa ett snabbt 100-meterslopp och att våren kommer infinna sig på stört. Så blir det sällan tyvärr men längtan och saknad av vår och sommar är ju som störst när det ser som mest hopplöst ut. Det gör det väl nu men vi har faktist klarat av november för längesen. Titta på semesterbilder från vågskvalp och bryggor är deprimerande. Det känns som en hel istid innan vi kan sitta på bryggorna igen. Jag tänker på gycklarnas afton när jag ser Jonas Karlsson stå i TV-Sporten och beskylla Yannick Tregaro för att vinna pris på Idrottsgalan. Enligt Karlsson är inte Tregaro en värdig vinnare av priset som årets ledare. Han vinner för att han får mest utrymme i media säger Karlsson. Då tänker jag att vilka är det då som ger detta utrymme? Antagligen TV-Sporten självt som är friidrottskanalen och Jonas Karlsson i synnerhet som intervjuat och till och med kommenterat tillsammans med Tregaro. Alltså är kritiken från Jonas Karlsson egentligen inte riktad till Yannick Tregaro utan till TV-sporten och Jonas Karlsson. Eller? Jag tittar och läser runt på allt löst folk i media som bloggar och krönikerar. Som Patrik Ekwalls TV4-blog. Ekwall bloggar om sitt hotell i Saudiarabien och Karlsson spikar en stor list i sin ena stortå. Alla måste ha någonting att säga minst varje kvart. Som det här tramset. Inte har du väl läst allt det här?, för jag har verkligen ingenting att säga. Jo kanske men då får du läsa mellan raderna. En tjusig vinterbild var det väl ändå?

Ljudkonstnärer

I letandet över ny brinnande musik hittade jag en av mina nya favoriter Hans Appelqvist i en vanlig tidning. Fast på webben. http://www.kristianstadsbladet.se/apps/pbcs.dll/section?Kategori=LJUDSOMMAR&Profile=1400 Tidningen hade under förra sommaren ett tema "Sommar med ljud" Spännande och intressanta möten med ljudkonstnärer. Som Kent Tankred. Här finns också Sophie Rimheden. Hennes bidrag lät som om ljuden for åt alla möjliga håll. Skulle man vilja köpa såna här skivor kan man tyvärr inte springa ner till närmaste skivaffär men via webben kan man hitta skivbolag som jag tidigare skrivit om här därifrån man kan beställa. Hans Appelqvists Tonefilm låter spännande. Hans ljudlandskap mixat med klipp från gamla svenska filmer. Smakprovet "Bakfylleoro" som finns på http://www.komplott.com är exempelvis hämtat från klassikern "En kille och en tjej" Samtidigt tar jag en titt på kommande CD-släpp, kommer det något som får en i extas i vår tro? Nja, det var skralt. Nästan som vanligt. Ny singel med Mauro och nytt album med Lisa Ekdahl och med Staffan Hellstrand. Kurt Olssons bästa! Hm det känns som 15 år för sent. Bland skivsläppen hittar man ofta saker att kräkas över. Denna skumning klarade sig dock. Jag hittade lyckligtvis inga "Super Mega Duper Mania" Men jag minns den där lugna stunden framför tv:n som förbyttes mot kräkhink när Ebba Gröns 800 grader pumpades ut i reklamen i tranceflamce technoversion. Det var nån sån där Mania. Man kan få mani att vilja döda för mindre. Eller åtminstone önska att sådana helgerån kunde förbjudas. Etta på mest-sålda-skivor-just-nu är Håkan Hellström. Jag kraxar och baxnar. Han borde haft vett att göra en Jacob Hellman. Hellman förresten, han hade en ny skiva på gång för nåt eller några år sedan. Vad hände? Insåg han att han aldrig skulle kunna nå upp till sin förra och första platta så han lät det vara? Så borde fler göra i så fall. Rubriken idag är "Ljudkonstnärer" Jag syftar då inte på Håkan om du nu trodde något sådant vanvettigt. Bara en inflik. Han blir ingen konstnär. Bara en clown i för stora skor...

3:ans spårvagn

Jag tog en tur med treans spårvagn i morse. Du vet den där som Plura sjunger om. Det spårade inte ur och jag är glad att jag slapp gå i motbjudande kyla denna iskalla måndagmorgon. Det stod en ensam övergiven Volvo vid en vägkant med blinkande lampor. Motorstopp. Bilen hade registreringsskylten MTG. Bara en sån sak. Tänk om MTG verkligen fick motorstopp. På riktigt. Då kanske dom skulla sluta att köpa upp varenda stackare. Jag skulle vilja veta hur många radiostationer som ägs av just MTG. 95%?
Filmen i går "Innan frosten" var en stor besvikelse. Henriksson var blek som Wallander och Johanna hette just Sällström. Boken slår i detta fall filmen med hundranoll. Det brukar den göra med några undantag. Sedan görs det ibland bok av film. Det blir aldrig bra. Jag har Tillbaka till framtiden i bokform. Jag har nog läst den en halv gång. Dom filmerna vill jag se igen förresten, ja det var längesen. Tvåan är bäst.
Tillbaka till frosten, filmen kändes som en enda stor gäspning fram till slutet och slutet gick snabbt. För snabbt. När det var 10 minuter kvar av filmen satt dom fortfarande och drack kaffe lugnt. Sedan gick det snabbt till upplösningen. Svensk polisfilm har annars fascinerat mig. Jag gillade "Hassel" och jag gillade "Beck" Carl-Gustafs Beck har jag sett lite av och Gösta Ekman är svår att se som poliskommisarie efter Papphammar. Peter Haber och dom senaste filmerna gillar jag bäst och Micke Persbrandt förstås. Visste du att han köpt hus i Brasilien och går på antabus? Inte?, läser du inte kvällspressen? Jaså inte, vilken tur! Klottermurveln Nyhlén som har förstört många karriärer ska lämna tidningarna och istället husera fritt på en hemsida. Kan någon hacka den i tusen bitar snälla?
Två intressanta skivbolag på nätet; http://www.hapna.com och http://www.komplott.com här finns musiken du egentligen borde lyssna på istället för det där andra. Här finns Hans Appelqvist och Patrik Torsson. Till exempel. Häpna är förresten ett mycket bra namn. Häpna över hur musik också kan låta. Det gör man. På Eurosportkanalen visar dom tennis. I massor. Jag spelade tennis en gång i tiden, det var när jag orkade springa. Jag gör sällan det numera. Jag försökte börja motionsspringa för något år sedan men jag tröttnade snart.

Framför allt tröttnade mina ömma fötter.

Skogen var inte bra för dom. Promenader är bättre. Vårpromenaderna i skogen var ljuvliga. Nu bor jag mitt i stan och här finns ingen skog. Jag saknar skogen men jag kommer besöka den igen. Dofterna och lätena är något man inte kan avvara. Jag kan känna dom nu bara jag tänker på dom och skriver om dom. Tänk prasslandet under fötterna, knirrandet när du trampar på en torr gren och susandet i dom höga träden.

Jag har ofta tänkt, när jag är ute i skogen att jag ska köpa en duglig mikrofon och spela in skogen. Den har tusen berättelser. Jag vill spela in trädens susande och viskande.

Den här våren får det bli av.

Filmen vs Boken

Innan du hinner säga nationalencyklopedin baklänges har jag kastat mig i soffan där jag ser filmversionen av Henning Mankells "Innan frosten" Boken tog jag mig tid med. Inköpet var för ett år sedan. Nästan exakt. Utläsningen dröjde dock eller snarare så hade jag förlagt boken i någon av dom där flyttlådorna. När jag väl hittade den var läsningen mer njutbar än jag någonsin kunde ana. Strålande Mankellisk. Spänningen tog aldrig slut. Nu är jag spänd på filmen. Troligen sämre än boken, men ändå. Krister Henriksson som Kurt Wallander har jag svårt att föreställa mig. När jag läser om Wallander så ser jag ju en lönnfet, pösig och ganska osofistikerad typ framför mig. Rolf Lassgård var kanske den bilden. Nu är kanske den tiden förbi, när Lassgård var med i varannan svensk film. Johanna..vad heter hon? Sällström?? Jag har tappat henne. Efternamnet. Är det inte Sällström? Jo visst är det väl det. Nu börjar filmen och jag sjunker mjukt ned i soffan. Har någon popcorn?

Många vill ha tillbaka Gunnar i IFK

Rubriken handlar om IFK. Men inte mitt IFK. Det är IFK Göteborg som vill ha tillbaka Gunnar Larsson som ordförande. Mitt IFK vill också ha tillbaka sin Gunnar. Jag tittar på "Det okända" där man kontaktar andevärlden. Jag tänkte att man kanske kunde kontakta Gunnars ande och om det nu inte går att han kommer ner och spelar igen så kan han väl ge sina goda råd till dagens mediokra spelare var målet är beläget. Gunnar Nordahl. Vilken spelare. Vilken hjälte. Under 1940-talet skulle man levt och varit IFK-supporter. Hade man sett det hade man bättre förstått när 80-årige Sture sitter och gnäller som värst över dagens lag. Idag fick jag skivleverens. Ja åtminstone två av dom fyra jag hade beställt från skivaffären på internet som inte har någon telefonkundservice. En skiva var tydligen restnoterad. Kommer senare. Den fjärde hade jag inte ens beställt. Barrockt! Var tog Sophie Rimheden vägen? I sportvärlden går Linköpings Hockey Club kräftgång sedan tränare Melins besked att han lämnar klubben efter säsongen. Sånt är aldrig bra. Idrott är till 95% psykologi och att som spelare veta att din ledare inte kommer vara kvar och han säkerligen har tankar på sitt nästa uppdrag sprider en osäkerhet i spelartruppen. Nu tror jag väl ändå att ishockeylaget repar sig och säkert går längre än till semifinal. Norrköping och Linköping har alltid haft lite komplex för varandra, särskilt när det gäller sina idrottslag. Jag är idag Norrköpingsbo men har en del av Linköpingsidrotten i mitt hjärta. Dock inte hockeylaget, det har jag aldrig haft. Brynäsare som man är. Som IFK Norrköpingsfan ska man inte svära i kyrkan, vilket man gör om man pratar om LHC. IFK och LHC lär också ha lite komplex för varandra. Särskilt lagens fans vilket är lite märkligt ändå. Hockey kan aldrig jämföras med fotboll egentligen. Fotboll pratas och skrivs det om 365 dagar om året. Det mediala intresset för fotboll är också såpass mycket större än hockey. Det har säkert att göra med många orsaker. Fotboll har i media bara blivit hetare och större allt sedan VM i USA 1994. Hockey känns lite på dekis. Tre Kronor skämmer bara ut sig och VM i Ishockey är aldrig hett. Lokalt känner man också av det, tänk om Linköpings hockeylag hade varit ett taskigt mittenlag i division 1, hur stor uppmärksamhet hade man haft i media då? Nej, just det. IFK Norrköping är just det som jag nämde här ovan fast i fotboll. Ändå är intresset från media och supportrar bara större och större känns det som. Nej det där komplexet handlar nog mer om LHC-Vita Hästen. Vita Hästen var väl från början en förgrening i IFK Norrköping. Men LHC och IFK lär nog aldrig möta varandra. Vilket är lite synd. Det hade nog varit kul. IFK på skridskor kanske. Till sist måste jag delge en historia med Brynäs lagkapten, veteranen Tommy Sjödin. Efter ännu en miserabel skitmatch stod han och gav en intervju till Gefle Dagblad. Plötsligt går proppen och det blir kolsvart i omklädningsrummet varpå Tommy säger till reportern: "Jaha, nu fick du rubriken gratis; Nattsvart för Brynäs!"

CONGRATULATIONS YOU HAVE WON 8 DRILLIONS!

Hurra! Jag får massor med pengar säger dom i avlägsna e-brev från Zambia. Flera, flera driljoners kronor tydligen. Fantastiskt. Fasansfullt. Sedan ringer någon tibetansk, djävulusisk möshumla och säger att jag ska vinna en resa. Oerhört irriterande. Men jag slipper i alla fall såndär hederlig reklam med posten. INGEN REKLAM TACK! står det på min lägenhetsdörr. Desto mer kommer i e-postlådan. Jag ska få utskrifter och dvd-filmer, gratis versioner av Windows operativsystem XM MEGADUPER. Allting är FREE FREE FREE. Bara klicka på länken. HUMBA! Spam är ett gissel, var har dom fått min hemliga adress ifrån? När man laddar ner gratisprogram från webben vill dom gärna att man registrerar sig. HA! trodde ni va!?! Blahahahahaaaldrig på denna sida av 3000-talet. Otåligt väntar jag fortfarande på mina skivor jag beställde från en obetydlig skivaffär på webben. Hur länge ska jag behöva vänta? Ja, just nu beräknas ni få vänta i ca sju tusen veckor. Tag gärna en kölapp och kom inte tillbaka. Hrmpf. Varför har ingen ickeinternetiserad skivaffär Hans Appelqvist eller Patrik Torsson. Bara Idol-Agda och Hitskval. Jag borde ha en skiva med Nina Simone. Vilken legendar och vilka låtar. Varför har jag inte sagt det till mig själv tidigare? Antagligen för att jag sällan hört henne. Radion spelar nämligen sällan sånt nu för tiden. Å andra sidan har jag inte frivilligt lyssnat på radion sedan 2002 nån gång. Det var ju inte så längesedan. Ninas låtar fanns redan då, säger du. Säkert, fast dom har nog inte spelats sedan 1992 i en svensk trovärdig radiokanal. 1993 kom som bekant den äckliga kommersiella skräpradion och dom har baske mig aldrig spelat något med Nina Simone! Dom gör reklam för kommersiell radio i TV. VI HAR BÄSTA MIXERN! påstår någon. Köksmixer kanske. BÄSTA LÅTARNA JUST NU OCH FRÅN IGÅR! Vem vet vad som är bäst? Jo, just ja; försäljningslistorna. Blaj! Blahaj! BLÄ! När den hyperidiotiska rösten säger LÅTARNA FRÅN IGÅR spelas en musikvideo med Titiyo. Vilket perspektiv. Jag skulle vilja ta jobb på en supercool kommersiell radiostation. Låsa in mej och gömma nycklarna och göra fullständig anarki. Spela upp Strindbergpjäser och spela Vivaldi. Det vore fantastiskt roligt. Avskedandet skulle jag ta med glädje, någon har ju ändå försökt att berätta för dom stackarna som lyssnar att det inte behöver låta likadant på varenda frekvens över hela Stockholm. Jag stod i butik en gång när dom ringde och ville att personalen skulle skrika som grisar och få hundra spänn tror jag det var. VA? Nej det har vi inte, försök hos Anderssons livs. Tyvärr går aldrig sånt ut i etern eftersom spontanitet inte får förekomma i den kommersiella radion. Tänk om någon skulle säga faanshelvetesjävlaskitkanal! rätt ut i etern. Dom stackars människorna, dom som rings upp och även dom som tvingas stå i studion är sällan live. Allt är inspelat och redigerat, så att ingen ska säga något dumt. Som HEJA ICA!! Spontanitet och fantasi får aldrig förekomma för då får dom som sponsrar detta grismedia spader. Eller så tar dom sina spadar och gräver ner kanalens programdirektör. Nej för musikälskare är inte kommersiell radio bra, alla vet ju att HALLÅ! SNÄLLA KANALEN DET FINNS MER ÄN 10 ARTISTER I HELA VÄRLDEN!
Jo, det är klart dom vet det. Men dom vet ju ändå att dom som lyssnar i bemärkt mening faktist inte gör det. Lyssnar alltså.
Kräkas på kommersiell radio ska jag sluta göra nu.
Titta, en till kanal läggs ner - nu var dom bara sju.

Tusen ärenden och drömmar

Sprang igenom stan med tusen ärenden. Såna där irriterande mitt-i-månaden-räkningar-som-måste-betalas-på-ett-kassakontor-nära-dig. Snart finns dom inte mer. Kontoren alltså. Ärenden att uträtta, handlingar att skicka iväg. Frimärken. Dyra. Varför använder inte alla e-post. Lägg ner posten! Kelley Vice upptäcks i nätetikettdjungeln. Akustisk vacker musik. Nu kommer alla reorna. Skivreor och bokreor. Vi måste alltid ha ett sätt att stå ut. Reor eller OS. Snart är det OS. Med nya fiaskon bakom hörnet. Dom största står pressen för. Alltså inte idrottarnas psykologiska press att vinna guld åt nationen utan den idiotiförklarade pressen i media. Hypningen är total över Curling och Timmerforsränning. Idag plockades det stora julpynten som suttit uppe över hela stan ner. En del i alla fall. Nu kastas alla granar och det vackra lysande skimret som lyser upp alla hem blir svart. Det ska bli ljusare, det är knappt märkbart. Vart tar alla granar vägen? En fråga jag vill ställa till Anders & Måns. Nu är julen överstökad och befolkningen ser fram emot midsommar. Vädret under dessa två helt olika högtider bruker ändå vara detsamma. Skillnaden är ljuset. Ljuset, ja jag längtar till midsommarljuset. Midnattssolen i norr har jag aldrig upplevt. Jag skulle vilja. Jag vill också åka till Canada. Nån gång. Det sägs vara vackert där. Har jag hört. Vardagen tuggar på, ärendena (!) och drömmarna lever ett evigt liv.

Tänk om det aldrig skulle bli sommar igen

Denna vidriga vinter tar ett strypgrepp över Sverige. Det är snö,kallt,blåsigt,blött,halkigt,geggigt,isigt. Vidrigt helt enkelt. Januari har bara börjat, vintern kommer att bestå länge. Som tur är kommer det ändå en sommar igen. Om ca 5½ månad. Usch vad långt det är dit. Men tänk om det alltid skulle vara som det är nu, tänk om det aldrig skulle bli sommar igen. Uschiamej. Jag längtar till grönskan och fågelkvitter. Jag längtar till kortbrallor och sandaler. Jag längtar till och med till ett stilla juniregn. För att klara vintern behövs energi. Jag får energi från bra musik. Tyvärr kommer det nästan ingen bra musik längre. På skiva alltså. Den mest spännande musiken finns egentligen på nätet. Fast en och annan platta kommer förstås. Fortfarande är Thåströms från sena 2005 på regelbundet besök i min skivspelare. Jag vill läsa också, jag kommer på att jag vill köpa Hasse & Tages Svenska Ord: Saga och sanning. Det får bli av snart. Tänk om man kunde gå ut nu och lägga sig i någon hängmatta och njuta av en iskall isdrink. Ja tänk. Vinter 2006 avlägsna dig!

Dom är hjärntvättade

Så har vi fått ett nytt år. 2006 istället för 2005. Jag har ännu inte märkt någon skillnad. På nyårsafton besökte jag en klubb som spelade trance. Det är sån där musik som mest består av för många dunka-dunk, bits per minute. Det var bedrövligt. Jag stannade inte länge, detta kan inte få fortsätta. Gillar folk sånt här? Jo, någon procent av befolkningen gillar givetvis trance, det får dom gärna göra, det är ju inte det men det finns även en majoritet av människor som tror att dom gillar sån musik. Nej, kanske inte trance men den där hemska kommersiella skitmusiken som poppar på alla andra klubbar och i alla tramsradiokanaler. Folk borde veta bättre. Eller så är dom rentav hjärntvättade av skivbolagen, precis som kanalerna. Tänk om regeringen kunde dra in tillståndet för denna hemska kommersiella radio, det var väl inte så här dom hade tänkt sig? Nu sänds nästan allt ifrån den kungliga huvudstaden. Meningen var väl att det skulle fungera som lokala kanaler med lokala program. Det gick åt pipsvängen. Precis som med dabradion. Vi har snart digital-teve i alla hem men digital-radion strandade. Programmen har länge gjorts digitalt men sänts analogt. Dabradion är idag ett skämt. Stackars dom som ändå köpte en sån där mackapär. I dagarna kommer det ny musik med Sophie Rimheden och Hans Appelqvist till min brevlåda. Härligt.